Sedan 1950-talet har atrazin gynnats i kampen mot ogräs som förhindrar rikliga skördar, eller skördar. Det skall heller inte orsaka skador på grödor och är anpassningsbar till de flesta mark-system. Mer än 65 procent av USA: s majs grödor behandlas med atrazin. Ogräsmedel arbetare också spraya kemikalien över vägar och stigar järnvägen.
Säkerhetsåtgärder
i slutet av 1980, har djurförsök påpekade möjligheten av atrazin vara cancerframkallande. Träning och förvaltarskap program under 1990-talet försökt att lära arbetstagarna rätt kompetens i att förebygga Atrazin förorening i både grund-och ytvatten. Geologer registreras en signifikant 47 procent minskning i Atrazin nivåer i strömmar av Mellanvästern regionen, området där jordbrukarna flitigt herbiciden. En omfattande översyn av alla Atrazin-baserade herbicider därefter genomfördes 1994.
Ytterligare Omdömen År 2000 rekommenderade EPA att Atrazin hävas som icke -cancerframkallande, bestämning som resulterar i djurförsök hade någon relevans för människa. Under hela det nya millenniet, blev fler recensioner för Sodium genomfördes för att testa för flera hälsorisker till de reproduktiva och endokrina system. Dessa studier visade inga entydiga resultat, och EPA rapporterar att det inte finns några tydliga bevis för Sodium: s skadliga effekter på människor. Addera Miljöhänsyn
Även Atrazin är ett kraftfullt och kostnadseffektivt verktyg som används av många inom jordbruket, dess effekter och rapporteras risker på miljön fått många att vara kritisk mot dess användning, anstiftan EPA att reglera tillämpningen av kemikalien.
förordningar
för hantering Atrazin åläggs ogräsmedel arbetstagare för att förhindra förorening av miljön. Arbetarskydd tillåter åtta timmars exponering. Som Atrazin oundvikligen hamnar i vattendrag och kan vistas där under en lång tid på grund av dess långsamma nedbrytning, har FDA satt 3 mcg (mikrogram) per liter som ett säkert innehåll för buteljerat vatten. Dricksvatten, å andra sidan, ska endast ha 2 mikrogram per liter som regleras av Världshälsoorganisationen (WHO).
Upphovsrätt © Liv och hälsa