Cleocin biverkningar

Cleocin, eller klindamycin, är ett antibiotikum som används för att behandla infektion. Det täcker ett brett spektrum av aeroba och anaeroba bakterier. Cleocin breda täckning är effektiv vid behandling av mjukvävnad, övre luftvägarna och hudinfektioner. Dock kan Cleocin producera några allvarliga biverkningar. Historia

Infördes 1970 av Pfizer läkemedel, härleder Cleocin från äldre antibiotika linkomycin. På grund av dess överlägsna antibakteriella egenskaper har Cleocin ersatt linkomycin i allmänt bruk.
Missuppfattningar

Även klindamycin namn och spektrum av täckning liknar erytromycin, de två medlen är inte står i kemisk struktur. En person som är allergisk mot erytromycin kan säkert ta klindamycin.
Biverkningar

minska skadliga bakterier, kan Cleocin minskar också naturliga tarmflora, vilket gör tarmen känslig med infektion med clostridium difficle, en opportunistisk anaerob kallas ofta "C. diff." C. diff kan orsaka pseudomembranös kolit, en inflammatorisk tarmsjukdom som kännetecknas av svår diarré och magkramper. Villkoret bekräftas av laboratorietester och reversibla med behandling.

Andra biverkningar rapporterades hos 1 till 10 procent av befolkningen har lågt blodtryck, hudutslag eller fjällning av huden, Stevens-Johnsons syndrom (allvarlig allergisk reaktion) , illamående, kräkningar, mild diarré och /eller yrsel. Livshotande njursvikt och minskade antalet blodkroppar är möjliga men sällsynta, förekommer hos färre än 1 procent av patienterna.
Varningar och försiktighetsåtgärder

Om svår diarré och buken kramper uppstå - särskilt om blod eller överdriven slem syns i avföringen -. det är viktigt att sluta ta Cleocin och omedelbart uppsöka läkare
p Om du upplever någon grad av diarré, ta inte anti-diarré medicin utan läkare godkännande.

Ta inte Cleocin om du har känd överkänslighet mot klindamycin eller lincomycin. Patienter med anamnes på pseudomembranös kolit bör använda Cleocin med yttersta försiktighet. Addera förebyggande och behandling av C. diff infektion

C. diff kan lätt spridas i en anläggning eller hushåll. Patienter med C. diff bör tvätta händerna noggrant efter toalettbesök. Vårdgivare bör tvätta före och efter patientkontakt, handskar och anställa andra försiktighetsåtgärder (klänning och mask) som behövs under kontakt.

Behandling av C. diff kolit kan kräva sjukhusvård och förvaltningen av antimikrobiella medel, såsom metronizadole och vankomycin. Vancomycin är mest effektivt administreras oralt, medan metronidazol kan ges intravenöst eller genom munnen. Också under utredning är behandlingar med probiotika och immunglobuliner.