nstx orsakar hemolytiskt-uremiskt syndrom, som innebär nekros, eller död, av njurceller och eventuell njursvikt. En studie som publiceras i April 2007 utfärdar av "Pediatrics International" undersökt omfattningen av nekros i njuren och prognoser av sjukdomen. Forskare analyserade kliniska register över patienter och genomförde histologiska undersökningar avslöjar omfattningen av njurskada. De fann att klinisk diagnos av sjukdomen ofta avslöjade njursvikt för de fall där artärerna i organen.
Förordning av hormoner
nstx testades för sin förmåga att reglera två hormoner: vasopressin, som reglerar blodtrycket och volym, och oxytocin, som stimulerar den glatta muskulaturen i livmodern. I en studie som publiceras i Juli 1992 års utgåva av "British Journal of Pharmacology," Forskarna fann att nstx hämmade frisättningen av båda dessa hormoner, vilket resulterar i kraftig förlust av vatten genom urinen och kraftigt sänkt blodtryck.
Effekt av nstx på nervsystemet
En studie publicerad i i april 1990 numret av "Neuroscience Research" beskrev effekten av nstx på nervsystemet och de receptorer i hjärnan som den binder. Forskarna fästa radioaktiva spårämnen för toxinet och injicerade råttor med föreningen. Studien fann att giftet reste till hjärnan och bunden till glutamat receptorer i lillhjärnan, som fungerar som ett neuralt sändare för anslutning av nervceller.
Blodtryck
En förening som kallas kväveoxid (NO) produceras i lillhjärnan och fungerar som ett hormon som kan reglera diametern av artärerna till antingen öka eller minska blodflödet och tryck. En studie som publicerades i oktobernumret 1998 frågan om "Japanese Journal of Pharmacology" undersökte effekterna av nstx på NO-funktion med hjälp av hund hjärnceller och artärer. Utredarna fann att nstx hämmar de åtgärder av NO och verkar på väggarna i artärerna lättare än på storhjärnan i hjärnan. Addera nstx Composition
nstx- 3 är sammansatt av två sockermolekyler (myoinsitol och xylopyranos) och brom, bland andra komponenter. En December 1987 artikel, som publicerades i "Journal of Pharmacology och experimentell terapi" undersökt den aktiva komponenten i nstx-3. Forskarna testade effekterna av nstx molekylen som helhet eller en variant, med en eller båda av de sockerarter borttagna och med eller utan brom. De testade dessa föreningar på tarmarna från marsvin och hjärnvävnad från möss och fann att både socker av molekylen hade arbetat synergistiskt med varandra, men det brom hade störst effekt på vävnaderna.
Upphovsrätt © Liv och hälsa