Tyfus sprids genom förorenad mat eller vatten och intim kontakt med en smittad person. Det är en tarmsjukdom som orsakar svår buksmärta och oegentligheter tarm. Tyfus är potentiellt livshotande, särskilt för unga och bräckliga, om febern inte kan reduceras och antibiotika är inte en behandling.
Klinisk Beskrivning
engelska doktor Thomas Willis krediteras med den första kliniska beskrivningen av tyfoidfeber 1959. Han beskrev exakt de stadier, tecken och symtom på feber, och rekommenderas behandling såsom "åderlåtning, kräkningar och rensning." Även om hans behandlingsmetoder lämnade övrigt att önska, var Willis 'beskrivning av sjukdomen tillräckligt för att hjälpa senare forskare expandera på diagnos och utesluta sjukdomar som härmade tyfus.
Forskare
fransmannen Pierre-Fidele Bretonneau beskrivs noggrant utvecklingen av sjukdomen år 1819. Doktor Bretonneau rapporterade att tyfoidfeber sändes genom kontakt med de smittade genom att forska ett tyfus epidemi i Frankrike. Dr William Wood Gerhard, själv en gång drabbats av sjukdomen, är ansvarig för att differentiera tyfus från andra gastrointestinala sjukdomar och tyfus 1837. År 1880, tysk bakteriolog Karl Joseph Eberth funnit och identifierat baciller i en patient som hade dött av sjukdomen.
Vaccines
Dr Almroth Edward Wright (England) forskat blodkoagulation och, i 1889, utvecklade en tyfoidvaccin som visat sig vara effektiv när det ges till soldater under första världskriget En andra vaccin som utvecklats av Dr William Boog Leishman (Skottland) användes också under kriget framgångsrikt . Addera Bloody Mary
Bretonneau insåg, var tyfus passera genom förorenad mat och vatten, ofta från en transportör som inte uppvisade några symtom. Den mest populär figur i historien i samband med tyfus var Mary Mallon, en kock som bar bacill för feber. Hon var med tvång på sjukhus för tre år 1907 som läkarna försökte befria henne om bacill förgäves. Efter frigivningen fortsatte hon öppenvårdsbehandling tills hon försvann. Hittade fem år senare, hon tillbringade resten av sitt liv i karantän.
Upphovsrätt © Liv och hälsa