Redan på 300-talet började läkare i Japan skilja sig från kinesisk akupunktur. Denna tidiga japanska akupunktur, kallad Hari, inkluderade ett unikt teoretiskt ramverk som betonade vikten av buken, begreppet "Hara" och användningen av moxibustion.
En anmärkningsvärd skillnad mellan japansk akupunktur och TCM är fokus på palpation. I TCM förlitar sig akupunktören mycket på visuell diagnos, som att observera patientens tunga och ansiktshy, för att fastställa lämpliga akupunkturpunkter. Däremot lägger japanska akupunktörer mer vikt vid palpation och känner av patientens kropp för subtila förändringar i temperatur, struktur och motstånd. Detta gör att de kan identifiera de mest effektiva akupunkturpunkterna för den enskilda patienten.
En annan skillnad mellan japansk akupunktur och TCM är användningen av olika akupunkturtekniker. Japanska akupunktörer använder ofta tunnare nålar än de som används i TCM, och de sätter in nålarna ytligare. De tenderar också att använda en mer skonsam nålteknik, vilket är mindre sannolikt att orsaka smärta eller obehag.
Slutligen lägger japansk akupunktur en större vikt vid behandling av kronisk smärta. I TCM används akupunktur ofta för att behandla ett brett spektrum av tillstånd, inklusive akuta sjukdomar och skador. Japanska akupunktörer har dock traditionellt specialiserat sig på behandling av kronisk smärta, och de har utvecklat ett antal specifika akupunkturtekniker för detta ändamål.
Japansk akupunktur är en unik och effektiv form av traditionell östasiatisk medicin som har utövats i Japan i århundraden. Den är baserad på principerna för taoistisk filosofi och använder akupunktur, moxibustion och andra tekniker för att främja hälsa och välbefinnande. Även om den delar många likheter med traditionell kinesisk medicin, har japansk akupunktur utvecklats avsevärt från den ursprungliga kinesiska metoden och är nu en distinkt form av medicinsk praxis.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online