Rosenhan-experimentet, utfört av psykologen David Rosenhan på 1970-talet, anses vara en milstolpestudie som försökte utvärdera giltigheten av psykiatriska diagnoser och tillförlitligheten av psykiatriska utvärderingar. Studien syftade till att undersöka om psykiatriker kunde exakt skilja mellan friska individer och individer med psykisk ohälsa.
Här är en översikt över Rosenhan-studien:
Metod
a) _Experimentdeltagare _:Åtta individer, inklusive Rosenhan själv, deltog i experimentet. Dessa deltagare var alla mentalt friska och hade ingen historia av psykisk sjukdom.
b) _Pseudopatient strategi _:Varje individ, kallad pseudopatient, antog rollen som en patient som upplever hörselhallucinationer. De använde pseudonymen "John/Joan Doe" och klagade över att de hörde röster som sa orden "tom", "ihålig" och "duns".
Bortsett från detta symptom visade pseudopatienterna normalt beteende och gav korrekt personlig information.
c) _Antagningsprocessen _:Pseudopatienterna sökte intagning på olika psykiatriska sjukhus i USA. De kontaktade sjukhuset, bokade en tid och presenterade sina påhittade symtom för psykiatriker.
Resultat och resultat:
Resultaten av Rosenhan-experimentet avslöjade flera fynd:
a) _Inläggning på sjukhus _:Alla åtta pseudopatienter togs in på psykiatriska sjukhus inom sina respektive stater. Trots deras uppenbara förnuft, tog mentalvårdspersonal in dem som patienter för vidare observation.
b) _Märkning och diagnos _:När pseudopatienterna väl var inlagda fick de märken av psykiatriska sjukdomar, såsom schizofreni eller mano-depressiv psykos, trots att de var till sin rätta och deras beteende var normalt.
c) _Avpersonalisering _:Pseudopatienterna märkte en förändring i hur de behandlades av sjukhuspersonal och andra patienter. De rapporterade att de upplevde avpersonalisering och en förlust av individualitet inom den psykiatriska miljön.
d) _Releaseprocess _:Den genomsnittliga vistelsetiden på sjukhusen var över två veckor. Under vistelsen uppträdde pseudopatieterna konsekvent med sin ursprungliga symtompresentation. För att bli frigivna var de tvungna att bekräfta sitt åtagande att fortsätta psykiatrisk behandling på poliklinisk basis.
e) _Diagnostikavtal _:Det fanns en låg nivå av enighet bland psykiatriker om den specifika diagnosen för varje pseudopatient.
f) _Falsk positiv _:Studien indikerade en hög andel falska positiva resultat vid psykiatrisk diagnos, vilket tyder på att många individer utan psykisk sjukdom kan bli feldiagnostiserade och stämplade som psykiskt sjuka.
g) _Diagnostisk motvilja _:Det observerades att psykiatriker var tveksamma till att revidera eller dra tillbaka sina initiala diagnoser, även när de presenterades med bevis som motsäger dem.
Betydlighet
Rosenhan-studien väckte viktiga frågor om riktigheten av psykiatrisk diagnos, giltigheten av kriterier som används i psykiatriska bedömningar och utmaningarna med att skilja mellan normalt och onormalt beteende. Studien ledde till betydande diskussioner och reformer inom området psykisk hälsa, som betonade behovet av mer rigorösa bedömningsmetoder, förbättrad patientvård och en minskning av stigmatiseringen i samband med psykisk ohälsa.
Rosenhan-studien har haft en bestående inverkan på psykologiområdet och förståelsen av diagnoser och behandling av psykisk hälsa. Dess resultat fortsätter att forma den pågående dialogen kring komplexiteten i att identifiera, diagnostisera och hantera psykiska störningar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online