1. Inandning (andas in):
- Vid inandning drar diafragman ihop sig och rör sig nedåt, medan interkostalmusklerna mellan revbenen drar ihop sig för att lyfta bröstkorgen.
- Som ett resultat ökar volymen av brösthålan, och trycket inuti minskar.
- Luft dras in i lungorna genom näsan eller munnen och passerar genom svalget, struphuvudet och luftstrupen.
- Luftstrupen delar sig i två primära bronkier, som går in i vänster och höger lunga. Inne i lungorna förgrenar sig bronkerna vidare till mindre bronkioler.
– Bronkiolerna slutar i små luftsäckar som kallas alveoler. Alveolerna har en stor yta som består av tunna, ömtåliga kapillärer.
2. Utandning (andas ut):
- Vid utandning slappnar diafragman av och rör sig uppåt, samtidigt som interkostalmusklerna slappnar av för att sänka bröstkorgen.
- Volymen av brösthålan minskar, och trycket inuti ökar.
- Denna kompression tvingar ut luft ur lungorna genom samma väg som den tog under inandning (bronkioler, bronkier, luftstrupe, struphuvud, svalg, mun eller näsa).
- När diafragman drar ihop sig hjälper den också till att driva ut luft från lungorna.
Gasutbyte:
Huvudsyftet med andningen är att underlätta gasutbytet mellan luften och blodomloppet. Syre från inandningsluften passerar från alveolerna till kapillärerna som omger dem. Samtidigt diffunderar koldioxid, en avfallsprodukt som produceras av cellandning, från kapillärerna in i alveolerna. Denna process säkerställer att syrerikt blod distribueras till kroppens vävnader, medan koldioxid transporteras till lungorna för att andas ut.
Reglering av andning:
Andningen regleras främst av andningscentrumet i hjärnstammen, särskilt medulla oblongata och pons. Detta centrum kontrollerar andningshastigheten och -djupet baserat på olika faktorer, såsom nivåerna av koldioxid, syre och pH i blodet. När nivåerna av dessa gaser förändras, justerar andningscentret andningshastigheten och andningsdjupet för att bibehålla korrekta syre- och koldioxidnivåer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online