1. Membrankontraktion :Inspiration börjar med sammandragningen av diafragman, den kupolformade muskeln som ligger längst ner i brösthålan. När diafragman drar ihop sig, rör sig den nedåt, vilket ökar den vertikala dimensionen av brösthålan.
2. Interkostal muskelkontraktion :Samtidigt med diafragmans sammandragning drar även interkostalmusklerna mellan revbenen ihop sig. Speciellt de yttre interkostala musklerna drar revbenen uppåt och utåt. Detta ökar de laterala och anteroposteriora dimensionerna av brösthålan.
3. Ökad thoraxvolym :När diafragman rör sig nedåt och revbenen rör sig upp och ut, ökar volymen av brösthålan avsevärt. Detta skapar ett undertryck inuti bröstet, vilket är lägre än atmosfärstrycket utanför.
4. Luftflöde in i lungorna :Minskningen av trycket i brösthålan skapar en tryckgradient. Luft, som har ett högre tryck utanför kroppen, dras in i lungorna för att utjämna trycket. Denna rörelse av luft in i lungorna kallas inandning.
5. Lungexpansion :När luft strömmar in i lungorna expanderar de för att fylla den ökade volymen av brösthålan. Lungvävnadens elastiska karaktär, tillsammans med dragningen av den expanderande bröstväggen, hjälper lungorna att expandera helt.
6. Gasutbyte :Inuti lungorna kommer inandningsluften i nära kontakt med de små blodkärlen (kapillärerna) som omger alveolerna, de små luftsäckarna där gasutbytet sker. Syre från inandningsluften diffunderar in i kapillärerna, medan koldioxid diffunderar ut från kapillärerna in i alveolerna för att andas ut.
Under utgången omvänds processerna. Diafragman och interkostalmusklerna slappnar av, vilket minskar volymen av brösthålan och gör att luften drivs ut från lungorna.
Sammanfattningsvis, expansionen av bröstväggen under inspiration, driven av sammandragningen av diafragman och interkostala muskler, ökar volymen av brösthålan. Detta skapar ett undertryck som drar in luft i lungorna, vilket får dem att expandera och underlätta gasutbytet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online