Hur görs testet det bara röntgenapparat eller måste du svälja en slang titta ner i halsen och magen?

Det finns olika avbildningstekniker som används för en övre gastrointestinala (GI) serie. Vilken typ av teknik som används kan variera beroende på de specifika skälen för undersökningen och vårdgivarens preferenser. Här är de två huvudmetoderna:

1. Övre GI-serien med bariumsvala:

– Den här metoden går ut på att dricka en vätska som heter bariumsulfat, som fungerar som kontrastmaterial.

- Barium täcker slemhinnan i matstrupen, magen och tolvfingertarmen (den första delen av tunntarmen), vilket gör dem synliga på röntgenstrålar.

– Du kan bli ombedd att dricka olika mängder barium vid olika tidpunkter under undersökningen.

– Röntgenstrålar tas från olika vinklar för att fånga bilder av den övre mag-tarmkanalen.

– Bariumet hjälper till att belysa eventuella avvikelser eller strukturella förändringar i de organ som undersöks.

2. Övre endoskopi (Esophagogastroduodenoscopy, eller EGD):

– Den här tekniken innebär att man för in ett tunt, flexibelt rör med en kamera på spetsen (ett endoskop) i munnen.

- Endoskopet styrs ner i halsen, genom matstrupen, magen och tolvfingertarmen, vilket gör att vårdgivaren direkt kan visualisera slemhinnan i dessa organ.

- Luft kan blåses in (införs) genom endoskopet för att hjälpa till att tänja ut organen för bättre visualisering.

– Vid en övre endoskopi kan vårdgivaren även ta biopsier (små vävnadsprover) vid behov för vidare utvärdering.

Valet av metod mellan en övre GI-serie med bariumsvala och övre endoskopi beror på flera faktorer, inklusive:

- Det eller de misstänkta symtomen undersöks.

- Behovet av vävnadsprover (biopsier).

- Patientpreferenser och tolerans för procedurerna.

- Vårdgivarens expertis och rekommendationer.

Din läkare kommer att diskutera den mest lämpliga metoden för din specifika situation och ge dig detaljerade instruktioner om hur du förbereder dig för proceduren.