Vad får väteatomer att rada sig under en MRT?

Under en MRI, är väteatomer i kroppen anpassade med hjälp av ett starkt magnetfält. Denna inriktning uppstår eftersom väteatomer har ett magnetiskt moment på grund av att deras protoner snurrar. När de placeras i ett magnetiskt fält tenderar dessa magnetiska moment att passa in i fältet, liknande hur en kompassnål riktar sig mot jordens magnetfält.

Processen att rikta in väteatomer i en MRI kallas magnetisering. Det uppnås genom att applicera ett starkt och enhetligt magnetfält, vanligtvis genererat av en supraledande magnet. Styrkan på detta magnetfält mäts i tesla (T). Högre magnetfältstyrkor resulterar i bättre inriktning av väteatomer och följaktligen MRI-bilder av högre kvalitet.

När väl väteatomerna är inriktade kan de manipuleras med hjälp av radiofrekvenspulser (RF) för att producera de nödvändiga signalerna för MRI. Dessa RF-pulser stör kortvarigt inriktningen av väteatomerna, vilket får dem att "vända" eller ändra sin rotationsorientering. När RF-pulserna stängs av kommer väteatomerna i linje med magnetfältet och frigör energi i form av radiovågor. Dessa radiovågor detekteras av MR-skannern och används för att skapa bilder.

Genom att exakt kontrollera tidpunkten och styrkan av magnetfältet och RF-pulser kan MRT selektivt excitera och detektera signalerna från väteatomer i olika delar av kroppen. Denna information används sedan för att generera detaljerade tvärsnittsbilder som ger värdefulla insikter om anatomi och fysiologi, vilket hjälper till att diagnostisera och övervaka olika medicinska tillstånd.