Under en neurologisk undersökning kan neurologen använda en stämgaffel för att utföra följande tester:
Rinnetest: Detta test jämför luftledning och benledning av ljud. Neurologen placerar den vibrerande stämgaffeln på mastoidbenet bakom örat och frågar personen om de kan höra ljudet. Stämgaffeln hålls sedan nära hörselgången och personen tillfrågas om de fortfarande kan höra ljudet. Normalt är luftledning bättre än benledning, så personen bör kunna höra ljudet längre när stämgaffeln hålls nära örat.
Weber-test: Detta test jämför benledning av ljud i båda öronen. Neurologen placerar den vibrerande stämgaffeln på skallens mittlinje, och personen tillfrågas om de hör ljudet lika i båda öronen. Normalt ska ljudet höras lika i båda öronen.
Finger-till-näsa-test: Detta test bedömer koordination och proprioception (känslan av var dina kroppsdelar är i rymden). Neurologen ber personen att blunda och röra vid näsan med pekfingret. Neurologen kan också be personen att utföra andra koordinerade rörelser, som att gå häl-till-tå eller hoppa på ena foten.
Romberg-test: Detta test bedömer balans och koordination. Neurologen ber personen att stå med ihop fötterna och slutna ögon. Neurologen kan sedan försiktigt trycka personen från sida till sida eller be dem att gå i en rak linje.
Stämgaffeltester kan hjälpa neurologer att identifiera en mängd olika neurologiska tillstånd, inklusive:
* Hörselnedsättning
* Ménières sjukdom
* Multipel skleros
* Parkinsons sjukdom
* Stroke
* Akustiskt neurom
* Otoskleros
Stämgaffeltester är ett enkelt och icke-invasivt sätt att bedöma en persons neurologiska funktion. De kan utföras på en läkarmottagning eller sjukhusmiljö och kräver ingen speciell utrustning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online