Vilka högskolekurser behövs för att bli diagnostiker?

För att bli en diagnostiker, närmare bestämt en medicinsk diagnostiker inom hälso- och sjukvårdsområdet, behöver du vanligtvis en kombination av förutsättningskurser och en formell utbildning i medicin eller ett relaterat hälsoyrke. Nedan finns en översikt över de högskolekurser och utbildningssteg som vanligtvis krävs:

1. Kandidatexamen:

– De flesta diagnostiker börjar med en kandidatexamen inom ett relevant område, som biologi, kemi eller hälsovetenskap. Under din grundutbildning kan du läsa kurser i:

- Allmän biologi

- Kemi

- Fysik

- Organisk kemi

- Genetik

- Fysiologi

- Biokemi

- Kalkyl

- Statistik

2. Medicin School eller Healthcare-relaterat program:

- Efter att ha avslutat din kandidatexamen måste du ta en medicinsk examen (M.D.) eller en doktorsexamen inom ett hälsovårdsrelaterat område, såsom en doktor i osteopatisk medicin (D.O.), studier i läkareassistent (PA) eller Omvårdnad (med avancerad praktikinriktning).

- Under läkarutbildningen eller ett relevant program kommer du att studera ett omfattande utbud av kurser, inklusive:

- Anatomi

- Fysiologi

- Farmakologi

- Patologi

- Mikrobiologi

- Immunologi

- Internmedicin

- Pediatrik

- Kirurgi

- Neurologi

– Psykiatrin

3. Kliniska rotationer:

– Som en del av ditt läkar- eller hälsovårdsprogram kommer du att delta i kliniska rotationer där du arbetar direkt med patienter under överinseende av erfarna yrkesmän. Dessa rotationer kan hjälpa dig att tillämpa dina kunskaper i verkliga situationer och få praktisk erfarenhet av diagnostik och patientvård.

4. Residency eller Fellowship:

- Efter att ha tagit examen från läkarutbildningen eller ett relevant program måste du slutföra ett residencyprogram, vanligtvis 3-7 år, inom patologi eller en relaterad medicinsk specialitet. Under vistelsen får du omfattande utbildning i diagnostiska procedurer, mikroskopi, laboratoriemedicin och patienthantering.

5. Styrelsecertifiering:

- För att bli en certifierad diagnostiker kan du behöva klara styrelseundersökningar som administreras av relevanta styrelser, såsom American Board of Pathology (ABP), American Board of Medical Genetics and Genomics (ABMGG) eller American Board of Clinical Laboratory Medicine ( ABCLM).

6. Fortbildning och specialisering:

– Diagnostiker förväntas hålla sig uppdaterade med framsteg inom medicinsk teknik och diagnostiska metoder. Vissa kan bedriva ytterligare stipendier, certifieringar eller fortbildningsprogram för att specialisera sig på specifika områden av diagnostik, såsom molekylär diagnostik, immunologi eller medicinsk genetik.

Kom ihåg att specifika kurskrav och utbildningsvägar kan variera beroende på diagnostikerns specialitet och bestämmelserna i ditt land eller jurisdiktion. Det är viktigt att undersöka de specifika kraven för din önskade karriärväg och se till att du uppfyller alla nödvändiga akademiska och professionella kriterier.