Icke-kirurgisk behandling:
1. Ändring av vila och aktivitet: Att undvika ansträngande aktiviteter som sätter press på ryggraden kan bidra till att minska smärta och förhindra ytterligare glidning av kotorna.
2. Smärtmedicinering: Receptfria smärtstillande medel som icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) kan hjälpa till att hantera smärta.
3. Sjukgymnastik: En fysioterapeut kan utveckla övningar för att stärka rygg- och kärnmusklerna, förbättra hållningen och öka flexibiliteten för att minska belastningen på ryggraden.
4. Stag: I vissa fall kan det rekommenderas att bära ryggstöd eller korsett för att ge stöd och begränsa ryggradens rörelser.
Kirurgisk behandling:
Kirurgi övervägs vanligtvis när icke-kirurgiska behandlingar inte ger lindring eller om tillståndet är allvarligt. Typen av operation beror på den specifika situationen:
1. Dekompression: Detta innebär att man tar bort all vävnad som sätter press på nerverna, såsom ett diskbråck eller bensporre.
2. Fusion: I denna procedur smälts de drabbade kotorna samman permanent med hjälp av metallskruvar, stavar eller bentransplantat för att förhindra ytterligare glidning.
3. Laminektomi: Detta innebär att man tar bort en del av lamina, den bakre delen av kotan, för att skapa mer utrymme för ryggmärgen och nerverna.
4. Reduktion av spondylolistes: I vissa fall kan den glidande kotan kirurgiskt justeras och säkras på plats.
5. Minimalt invasiva tekniker: Nyare kirurgiska tekniker, såsom minimalt invasiv ryggradskirurgi, använder mindre snitt och specialiserade instrument för att minska vävnadsskador och påskynda återhämtningen.
Beslutet om vilket behandlingsalternativ som är lämpligast bör fattas i samråd med en vårdpersonal utifrån en individs specifika tillstånd och behov.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online