När är det acceptabelt att använda fysisk intervention?

Användningen av fysisk intervention bör endast betraktas som en sista utväg när alla andra metoder för nedtrappning har misslyckats och individers säkerhet är omedelbart i fara. Den bör användas på ett säkert, kontrollerat och proportionerligt sätt, och endast i den utsträckning som är nödvändig för att förhindra överhängande skada. Här är några fall där fysisk intervention kan anses vara acceptabel:

1. Självförsvar: För att skydda dig själv eller andra från omedelbar fysisk skada.

2. Förebyggande av skada: Att hålla tillbaka någon som utgör en överhängande risk att orsaka allvarlig fysisk skada på sig själv eller andra.

3. Förhindra flykt: I situationer där någon försöker fly från lagligt förvar och utgör en risk för samhället eller sig själva.

4. Skydda sårbara individer: Att skydda individer som saknar förmåga att skydda sig själva, såsom barn eller individer med funktionsnedsättning.

5. Break Up Fights: Att skilja individer inblandade i ett fysiskt bråk för att förhindra ytterligare skador.

6. Att motstå olagliga handlingar: För att förhindra att ett allvarligt brott begås eller att gripa någon som är engagerad i en brottslig handling.

7. Efterlevnad av laglig myndighet: Att upprätthålla lagen och upprätthålla ordningen, enligt bemyndigande av brottsbekämpande tjänstemän eller säkerhetspersonal.

8. Medicinsk intervention: Att tillhandahålla nödvändig medicinsk vård eller assistans i situationer där en individ inte svarar, är berusad eller kräver omedelbar läkarvård.

9. Transport för bedömning: Att hålla fast personer som bedöms vara en fara för sig själva eller andra och behöver transporteras för psykisk hälsobedömning eller medicinsk behandling.

10. Krisingripande: Att hjälpa individer som upplever en psykisk kris och utgör en risk för sig själva eller andra, för att förhindra skada och underlätta lämplig behandling.

Det är viktigt att notera att fysiskt ingrepp alltid bör användas som en sista utväg och endast när det är absolut nödvändigt för att skydda säkerheten och välbefinnandet för de inblandade individerna. Det bör genomföras med respekt för mänskliga rättigheter, utan diskriminering och i enlighet med relevanta lagar och förordningar.