Vilka typer av lavemang kan en sjuksköterska administrera?

Sjuksköterskor kan administrera olika typer av lavemang, var och en med sitt eget syfte och förfarande:

1. Rengöring av lavemang :

- Rengör nedre tarmen genom att ta bort avföring och främja avföring.

- Använder en stor volym (500-1000 ml) av en lösning, vanligtvis varmt vatten eller koksaltlösning.

- Indicerat för lindring av förstoppning, tarmförberedelse och vissa kliniska procedurer.

2. Retention lavemang :

- Inför och behåller en lösning i ändtarmen under en viss tid.

- Använder en mindre volym (50-150 ml) av en lösning, ofta innehållande mediciner eller näringsämnen.

- Indicerat för specifika terapeutiska ändamål, såsom administrering av medicin, lugnande av ändtarmsslemhinnan eller tillhandahållande av näring.

3. Karmerande lavemang :

- Lindrar flatulens och bukbesvär genom att föra in luft eller gas i ändtarmen.

- Använder rumsluft eller en blandning av gaser (syre och koldioxid).

- Indicerat för att hantera gasretention och flatulens, vilket minskar utspänd buk.

4. Oljeretention lavemang :

- Mjukar upp påverkad avföring genom att föra in olja i ändtarmen.

- Använder oljebaserade lösningar, typiskt mineralolja eller olivolja.

- Indicerat för att lindra förstoppning när avföringsmjukning behövs.

5. Tvållödder lavemang :

- Stimulerar tarmrörelserna genom att irritera ändtarmsslemhinnan.

- Använder en lösning som innehåller tvål, vanligtvis kastiltvål.

– Används sällan idag på grund av potentiella risker och tillgången på säkrare alternativ.

6. Hypertoniskt lavemang :

- Drar in vätska i tjocktarmen från omgivande vävnader för att mjuka upp fekalt material.

- Använder en lösning med en hög koncentration av ämnen som natriumfosfat eller magnesiumsulfat.

- Indicerat för specifika kliniska situationer, såsom preoperativ tarmförberedelse.

Det är viktigt för sjuksköterskor att följa standardiserade procedurer, använda rätt teknik och följa anläggningens policyer och riktlinjer när de administrerar lavemang. Typen av lavemang, lösning som används och administreringsmetod kan variera beroende på patientens tillstånd, kliniska indikation och vårdgivarens beställningar.