1. Låg glomerulär filtreringshastighet (GFR): Cirros leder till en minskning av GFR, vilket är den hastighet med vilken blod filtreras av njurarna. Detta beror på det ökade trycket i leverns blodkärl (portal hypertoni) som försämrar blodflödet till njurarna. Den minskade GFR resulterar i mindre urinproduktion.
2. Hypoalbuminemi: Cirros orsakar en minskning av produktionen av albumin i levern. Låga albuminnivåer leder till minskat osmotiskt tryck i blodet, vilket kan resultera i vätskeretention (ödem) och minskad urinproduktion.
3. Ascitesbildning: Cirros leder ofta till ansamling av vätska i peritonealhålan (ascites). Denna vätskeansamling kan ytterligare minska GFR och minska urinproduktionen.
4. Ökade nivåer av antidiuretisk hormon (ADH): Som svar på vätskeförlust och lågt blodtryck i samband med cirros frisätter kroppen ADH, även känt som vasopressin. ADH verkar på njurarna för att öka vattenreabsorptionen, vilket leder till minskad urinproduktion.
5. Natriumretention: Cirros kan störa kroppens natriumbalans, vilket orsakar kvarhållande av natrium och vatten. Denna vätskeretention bidrar till ascitesbildning och minskar urinproduktionen ytterligare.
6. Njurvasokonstriktion: Ökade nivåer av vissa ämnen i skrumplever, såsom endotelin-1, kan orsaka sammandragning av njurens blodkärl. Denna vasokonstriktion minskar blodflödet till njurarna, försämrar deras funktion och minskar urinproduktionen.
7. Läkemedel: Vissa mediciner som används för att behandla cirros, såsom diuretika och betablockerare, kan också bidra till minskad urinproduktion som biverkningar.
Kombinationen av dessa faktorer leder till minskad urinproduktion hos individer med cirros, vilket kan bidra till vätskeretention, elektrolytobalanser och andra komplikationer av sjukdomen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online