Jag är så rädd för hundar och du när du försöker komma undan skrattar ägarna åt. Berätta sedan för din familj om det att de irriterade att de ska växa upp men kan jag inte bli rädd?

"Jag har tänkt prata med er om något som verkligen har påverkat mig på sistone. Jag vet att en del av er kanske tycker att det är dumt, men jag har en genuin rädsla för hundar. Det är inte bara en mild motvilja, det är en full- blåst fobi som orsakar mig intensiv ångest och panik.

Varje gång jag stöter på en hund börjar mitt hjärta rasa, jag får svettiga handflator och jag känner att jag knappt kan andas. Jag gör mitt bästa för att undvika dem, men ibland är det oundvikligt. När det händer känner jag att jag är instängd och hjälplös.

Det som gör det värre är den reaktion jag ofta får från hundägare. Istället för att vara förstående skrattar många av dem åt mig eller gör lätt över min rädsla. De säger till mig att "bara komma över det" eller "sluta vara en bebis". Det är otroligt frustrerande och avvisande.

Jag har försökt förklara min fobi för dig förut, men jag tror inte att du helt förstår hur allvarligt det är. Det handlar inte bara om att vara rädd för att bli biten; det handlar om den intensiva ångesten och paniken som jag upplever.

Jag vet att några av er kanske tycker att jag borde "växa upp" och komma över denna rädsla, men det är inte så enkelt. Fobier är verkliga och de kan vara otroligt svåra att övervinna. Jag gör mitt bästa för att hantera min rädsla, men jag behöver ditt stöd och din förståelse.

Snälla, om du ser mig kämpa med en hund, skratta inte åt mig eller säg till mig att "bara komma över det." Visa lite medkänsla och försök förstå vad jag går igenom."