Varför diffrakteras inte röntgenstrålar av diffraktionsgitter eller tunna filmer?

Röntgenstrålning är en form av elektromagnetisk strålning, precis som synligt ljus, men med en mycket kortare våglängd. Våglängden för röntgenstrålar är vanligtvis mellan 0,01 och 10 nanometer, medan våglängden för synligt ljus är mellan 400 och 700 nanometer.

Diffraktion är spridningen av en våg när den passerar genom en liten öppning eller runt ett hinder. Mängden diffraktion beror på vågens våglängd och storleken på öppningen eller hindret.

För röntgenstrålar är våglängden så kort att de inte böjs av de flesta föremål. Öppningarna eller hindren skulle behöva vara extremt små, i storleksordningen några nanometer, för att diffraktera röntgenstrålar. Det är därför som röntgenstrålar inte diffrakteras av diffraktionsgitter eller tunna filmer.

Däremot kan röntgenstrålar diffrakteras av kristaller. Kristaller har ett regelbundet arrangemang av atomer, och avståndet mellan atomerna är i samma storleksordning som röntgenstrålningens våglängd. Detta innebär att röntgenstrålar kan diffrakteras av atomerna i en kristall, och denna diffraktion kan användas för att bestämma strukturen på kristallen.