Hur används strålning i cancerterapi utan att skada patienten?

Att använda strålning för att behandla cancer medför risk för att skada friska vävnader och organ nära tumören. För att minimera skador på patienter under cancerterapi används flera tekniker och tillvägagångssätt:

1. Exakt inriktning: Avancerad bildbehandlingsteknik, såsom datortomografi och MRI, används för att exakt lokalisera tumören och kartlägga dess gränser. Detta gör det möjligt för strålningsonkologer att leverera höga doser av strålning direkt till tumören samtidigt som exponeringen för omgivande friska vävnader minimeras.

2. Konform strålbehandling: Denna teknik använder specialutrustning för att forma strålningsstrålen exakt till formen och platsen för tumören. Detta hjälper till att minska mängden strålning som når frisk vävnad.

3. Intensitetsmodulerad strålbehandling (IMRT): IMRT involverar användning av flera strålningsstrålar med varierande intensitet. Genom att kontrollera intensiteten av varje stråle kan strålningsonkologer leverera en hög dos till tumören samtidigt som de skonar omgivande vävnader.

4. Image-Guided Radiation Therapy (IGRT): IGRT använder avbildningsteknik under behandlingen för att spåra tumörens position och säkerställa korrekt strålning. Detta gör det möjligt att ta hänsyn till eventuella rörelser eller förändringar i tumörens läge under behandlingen.

5. Stereotaktisk kroppsstrålningsterapi (SBRT): SBRT levererar en hög dos av strålning i en enda eller några behandlingstillfällen. Det kräver exakt patientpositionering och behandlingsplanering för att säkerställa korrekt leverans av höga doser till tumören.

6. Bracyterapi: Vid brachyterapi placeras radioaktiva källor direkt in i eller nära tumören. Detta möjliggör riktad strålning för att minimera skador på friska vävnader.

7. Partikelterapi: Partikelterapi, såsom protonstråleterapi, använder laddade partiklar som protoner eller tyngre joner för att leverera strålning mer exakt till tumören, vilket minimerar dosen till omgivande vävnader.

8. Strålningssensibilisatorer och -skydd: Vissa läkemedel kan göra tumörceller mer känsliga för strålning, medan andra kan skydda friska vävnader från strålningsskador. Dessa medel kan användas i samband med strålbehandling för att förbättra dess effektivitet och minska biverkningar.

9. Behandlingsplanering: Strålningsonkologer har ett nära samarbete med medicinska fysiker och dosimetrier för att noggrant planera och beräkna stråldoser, vinklar och behandlingsscheman. Detta säkerställer optimal strålning till tumören samtidigt som exponeringen för friska vävnader minimeras.

10. Övervakning och uppföljning: Patienter som genomgår strålbehandling övervakas noga för biverkningar och eventuella förändringar i deras tillstånd. Regelbundna uppföljningsmöten gör att vårdteamet kan bedöma behandlingsframsteg, hantera biverkningar och göra justeringar av behandlingsplanen efter behov.

Genom att kombinera dessa tekniker och tillvägagångssätt kan strålningsonkologer leverera effektiv strålbehandling samtidigt som de minimerar skador på friska vävnader och minskar risken för långvariga biverkningar.