Vad testas i ett faderskapstest?

I ett faderskapstest jämförs det genetiska materialet (DNA) hos ett barn och en påstådd far för att avgöra om den påstådda fadern kan vara barnets biologiska far.

Under faderskapstestet analyseras vanligtvis följande aspekter av DNA:t:

1. Korta tandemupprepningar (STR):Dessa är specifika regioner av DNA som innehåller upprepade sekvenser av nukleotider. Antalet upprepningar kan variera från person till person, vilket skapar unika mönster. I faderskapstester analyseras flera STR-markörer spridda över olika kromosomer för att avgöra om barnet har ärvt specifika STR-alleler från den påstådda fadern.

2. Enkelnukleotidpolymorfier (SNP):SNP:er är variationer i en enskild nukleotid inom en DNA-sekvens. Dessa variationer kan också användas för att jämföra DNA-prover och bestämma genetiska samband.

Faderskapstestprocessen innebär att man samlar in DNA-prover, vanligtvis från buckala pinnar eller blodprover, från barnet och den påstådda fadern. DNA:t extraheras från proverna och analyseras sedan i ett laboratorium med tekniker som polymeraskedjereaktion (PCR) och kapillärelektrofores.

Genom att jämföra STR- och SNP-mönstren för barnet och den påstådda fadern, kan faderskapstester fastställa eller utesluta faderskap med en hög grad av noggrannhet. Sannolikheten för faderskap beräknas utifrån de genetiska likheter och skillnader som observeras mellan individerna som testas.

Det är viktigt att notera att faderskapstestning också kan involvera andra familjemedlemmar, såsom mamman, för att bekräfta eller utesluta familjerelationer. Korrekt provinsamling, DNA-analys och tolkning av utbildad personal är avgörande för tillförlitligheten av faderskapstestresultat.