Hur förbereds det antinukleära antikroppstestet?

Antinukleär antikroppstest (ANA) är ett laboratorietest som används för att upptäcka förekomsten av antikroppar i en persons blod som är riktade mot deras egna cellkärnor. Testet utförs vanligtvis för att hjälpa till vid diagnosen av autoimmuna tillstånd, särskilt systemisk lupus erythematosus (SLE). Här är en översikt över hur ANA-testet förbereds:

1. Blodsamling:

– Ett blodprov tas från en ven i patientens arm.

- Blodet samlas upp i ett rör eller en injektionsflaska som innehåller ett antikoagulant för att förhindra att det koagulerar.

– Blodprovet skickas sedan till ett laboratorium för undersökning.

2. Serumseparation:

- Blodprovet centrifugeras för att separera de röda blodkropparna från serumet.

- Serumet, som innehåller de intressanta antikropparna, samlas in och används för vidare analys.

3. Substratförberedelse:

- Glasmikroskopobjektglas är belagda med ett substrat som innehåller nukleära antigener.

- Dessa nukleära antigener extraheras vanligtvis från djurvävnader, såsom lever eller njure, eller från odlade mänskliga celler.

4. Seruminkubation:

- Patientens serum späds ut och läggs till objektglasen belagda med nukleära antigener.

- Objektglasen inkuberas under en specifik period, vilket gör att antikropparna i serumet kan binda till de nukleära antigenerna på objektglasen.

5. Tvätt:

- Efter inkubation tvättas objektglasen noggrant för att avlägsna obundna antikroppar och andra ämnen.

6. Detektering:

- En fluorescerande eller enzymmärkt sekundär antikropp läggs till objektglasen.

- Den sekundära antikroppen är specifik för humana immunglobuliner och kommer att binda till alla patientantikroppar som har fäst till de nukleära antigenerna.

- Om antinukleära antikroppar finns i patientens serum kommer de att binda till de nukleära antigenerna på objektglasen, och den sekundära antikroppen kommer därefter att binda till dem och skapa synliga signaler.

7. Visualisering och tolkning:

- Objektglasen undersöks under ett fluorescensmikroskop eller med andra lämpliga detektionsmetoder.

- Närvaron, mönstret och intensiteten av de fluorescerande signalerna analyseras och tolkas av en patolog eller laboratoriepersonal.

Resultaten av ANA-testet rapporteras som antingen positiva eller negativa, och det specifika fluorescensmönstret kan ge ytterligare information som hjälper till att diagnostisera autoimmuna sjukdomar. Ett positivt ANA-testresultat indikerar inte nödvändigtvis en specifik sjukdom, men det kan vara ett värdefullt verktyg vid utvärdering av patienter med misstänkta autoimmuna tillstånd.