Under graviditeten finns fostrets DNA i moderns blodomlopp, men det blandas med moderns eget DNA. Detta gör det svårt att exakt separera och analysera fostrets DNA för genetisk testning.
De flesta prenatala genetiska tester utförs med hjälp av en mängd olika tekniker såsom Non Invasive Prenatal Testing (NIPT), chorionic villus sampling (CVS) eller fostervattenprov. Dessa tester analyserar specifika genetiska markörer eller kromosomer för att identifiera potentiella genetiska abnormiteter hos fostret. De ger dock ingen heltäckande DNA-profil av fostret.
Ett DNA-test för att fastställa faderskap eller för andra ändamål kan endast utföras efter att barnet är fött. Detta beror på att barnets DNA skiljer sig från moderns DNA, och det kan lätt erhållas genom en enkel munpinne eller blodprov.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online