1. Patientens förberedelse:
- Patienten bör undvika sköljning, använda vaginalmediciner eller ha samlag inom 24-48 timmar före testet.
2. Placering:
– Patienten ska vara i en bekväm ställning, vanligtvis liggande på rygg med fötterna i stigbyglar.
- Ett draperi används för att täcka överkroppen och upprätthålla integriteten.
3. Spekulinsättning:
- Ett smord spekulum förs försiktigt in i slidan för att visualisera livmoderhalsen.
4. Visualisering av livmoderhalsen:
- Livmoderhalsen sitter i slidans övre ände och ser ut som en liten, rund öppning.
5. Cervikal rengöring:
- En bomullspinne eller borste används för att försiktigt ta bort slem, blod eller skräp från livmoderhalsen för att förbättra visualiseringen.
6. Smutssamling:
- En spatel eller cytoborste används för att försiktigt skrapa ytan på livmoderhalsen för att samla upp exfolierade celler.
- De uppsamlade cellerna överförs sedan till ett objektglas.
7. Glidförberedelse:
- Objektglaset är märkt med patientinformation och får lufttorka.
- Det fixeras (konserveras) sedan med ett sprayfixativ eller nedsänkning i en fixativlösning.
8. Fläckning:
- Det fasta objektglaset färgas med Papanicolaou (Pap)-färgning eller liknande färgningstekniker.
– Detta möjliggör tydlig visualisering och differentiering av livmoderhalsceller i mikroskop.
9. Mikroskopisk undersökning:
- En utbildad cytolog eller patolog undersöker det färgade objektglaset i mikroskop.
– De kan upptäcka avvikelser i cellstrukturen och identifiera eventuella precancerösa eller cancerösa förändringar.
10. Tolkning och rapportering:
- Cytologen eller patologen förbereder en rapport som beskriver resultaten av Pap-testet.
– Resultaten kommuniceras sedan till vårdgivaren, som diskuterar dem med patienten.
Ordningen på steg, material som används och specifika tekniker kan variera något beroende på vårdgivaren eller laboratoriet som utför Pap-testet. Den övergripande processen följer dock dessa allmänna principer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online