Beskriv människokroppens reaktion på cellnivå på upplevda svälthot som när en person bantar eller är sjuk?

När en person bantar eller är sjuk går kroppen in i ett tillstånd av upplevd svält. Detta utlöser en komplex uppsättning hormonella och metabola anpassningar som hjälper kroppen att spara energi och upprätthålla viktiga funktioner.

1. Hormonella förändringar

- Ökat kortisol: Som svar på upplevd svält frisätter binjurarna stresshormonet kortisol. Kortisol hjälper till att mobilisera energidepåer genom att stimulera nedbrytningen av kolhydrater, proteiner och fetter. Det undertrycker också icke-essentiella funktioner, såsom tillväxt och reproduktion, för att avleda resurser till väsentliga processer.

- Minskat insulin: Insulin är ett hormon som hjälper celler att absorbera glukos från blodomloppet för energi. Under perioder av upplevd svält minskar insulinnivåerna för att minska cellernas upptag av glukos. Detta gör att kroppen kan spara glukos för vitala organ, såsom hjärnan och hjärtat, och främja användningen av alternativa bränslekällor, såsom lagrat fett.

- Ökat glukagon: Glukagon är ett hormon som stimulerar levern att producera glukos från lagrat glykogen. Under upplevd svält ökar glukagonnivåerna för att stödja glukosproduktionen och hålla blodsockernivåerna inom ett normalt intervall.

2. Metaboliska anpassningar

- Ökad lipolys: Lipolys är processen att bryta ner triglycerider (lagrade fetter) till glycerol och fettsyror. När kroppen upplever brist på energi ökar den lipolysen för att frigöra fettsyror i blodomloppet. Dessa fettsyror kan användas som en alternativ bränslekälla av celler i hela kroppen.

- Ketos: Om den upplevda svälten kvarstår kan kroppen gå in i ett tillstånd av ketos. Under ketos omvandlar levern fettsyror till ketonkroppar, som kan användas som energikälla av hjärnan och andra vävnader. Ketos kan leda till förändringar i humör, aptit och energinivåer.

- Reducerad ämnesomsättning: För att spara energi kan kroppen sänka sin ämnesomsättning genom att sakta ner icke-essentiella processer. Detta kan resultera i en minskning av kroppstemperatur, hjärtfrekvens och andningsfrekvens.

- Proteinkatabolism: I extrema fall av svält kan kroppen bryta ner muskelvävnad för att frigöra aminosyror för energi. Denna process, känd som proteinkatabolism, kan leda till muskelförlust och muskelsvaghet.

Sammantaget innebär kroppens svar på upplevd svält en koordinerad serie hormonella och metabola anpassningar som hjälper till att upprätthålla viktiga funktioner, spara energi och bevara vitala vävnader. Dessa anpassningar är nödvändiga för att överleva under perioder med begränsad tillgång på mat eller ökat energibehov, men de kan också ha negativa effekter på den allmänna hälsan om de är långvariga eller extrema.