Under inandning drar diafragman (den primära andningsmuskeln) ihop sig och rör sig nedåt, medan de interkostala musklerna (musklerna mellan revbenen) också drar ihop sig och drar bröstkorgen uppåt och utåt. Dessa kombinerade rörelser ökar volymen av brösthålan, vilket gör att trycket inuti lungorna minskar i förhållande till atmosfärstrycket utanför. Som ett resultat strömmar luft in i lungorna genom luftvägarna (luftrör, bronkier och bronkioler) för att utjämna trycket. Denna process säkerställer att syrerik luft når de ömtåliga luftsäckarna (alveolerna) i lungorna, där gasutbyte sker under andning.
