1. Ventilation: Under inandning drar diafragman och interkostalmusklerna ihop sig, vilket expanderar brösthålan och får luft att strömma in i lungorna. Denna luftrörelse underlättas av tryckgradienten mellan atmosfären och det intrapleurala utrymmet (utrymmet mellan lungorna och bröstväggen).
2. Diffusion: När luft kommer in i lungorna, rör sig syre från alveolerna (små luftsäckar i lungorna) in i blodomloppet genom diffusion. Alveolerna är fodrade med kapillärer, som är små blodkärl som tillåter utbyte av gaser. Den höga koncentrationen av syre i alveolerna och den låga koncentrationen av syre i kapillärerna skapar en koncentrationsgradient som driver rörelsen av syremolekyler från alveolerna in i kapillärerna.
3. Hemoglobinbindning: Inuti kapillärerna binder syre till hemoglobin, ett protein som finns i röda blodkroppar. Hemoglobin har en hög affinitet för syre, vilket gör att det kan transportera stora mängder syre genom hela kroppen. Varje hemoglobinmolekyl kan binda till fyra syremolekyler och bilda oxihemoglobin.
4. Perfusion: Lungcirkulationen ser till att syresatt blod från lungorna distribueras till resten av kroppen. Hjärtat pumpar syrefattigt blod från höger ventrikel till lungorna genom lungartärerna. Detta syrefattiga blod passerar genom kapillärerna i alveolerna, där det tar upp syre och blir syresatt. Det syresatta blodet går sedan tillbaka till hjärtat genom lungvenerna och pumpas ut till resten av kroppen via aortan.
Genom dessa mekanismer blir lungvävnaden syresatt, vilket möjliggör utbyte av syre och koldioxid mellan lungorna och blodomloppet. Det syresatta blodet transporteras sedan till olika vävnader och organ i kroppen och levererar nödvändigt syre för cellandning, vilket genererar energi för kroppens fysiologiska processer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online