Varför blir lungorna sträckta?

Lungornas elasticitet bidrar till sträckningsprocessen på grund av dess unika vävnadssammansättning. Närvaron av elastiska fibrer, särskilt elastin, gör att lungorna kan expandera och dra ihop sig under inandning och utandning. Dessa fibrer är ansvariga för att bibehålla lungans form och rekyl efter varje andetag.

Under inandning drar diafragman ihop sig och bröstkorgen expanderar, vilket skapar undertryck i brösthålan. Denna tryckskillnad uppmuntrar luft att rusa in i lungorna genom luftvägarna, vilket får dem att blåsa upp. När lungorna expanderar sträcker sig de elastiska fibrerna och lagrar elastisk potentiell energi.

Vid utandning slappnar diafragman av och brösthålan drar ihop sig, vilket resulterar i en minskning av lungvolymen. Den lagrade elastiska energin i de sträckta fibrerna frigörs, vilket främjar rekylen i lungvävnaden. Denna rekyl genererar en kraft som hjälper till att driva ut luften ur lungorna, vilket underlättar utandningsprocessen.

Det balanserade samspelet mellan lungornas elastiska rekyl och de omgivande musklerna säkerställer att lungorna effektivt kan expandera och dra ihop sig, vilket möjliggör utbyte av syre och koldioxid under andning.