1. Antikoagulantia:
– Antikoagulantia, även kallade blodförtunnande medel, är grundpelaren i PE-behandling.
– De verkar genom att störa blodets förmåga att koagulera, förhindra förlängning eller bildning av nya proppar.
- Vanliga antikoagulantia som används inkluderar heparin, warfarin, rivaroxaban, apixaban och edoxaban.
2. Trombolytika (Clot Busters):
– Trombolytiska mediciner kan användas vid svåra PE-fall där blodproppen är stor och livshotande.
– Dessa läkemedel löser direkt upp koaglet genom att bryta ner fibrintrådarna som håller ihop koaglet.
- Trombolytika ges intravenöst (IV) och bör användas med försiktighet på grund av risken för blödningskomplikationer.
3. Inferior Vena Cava (IVC) Filter:
– Ett IVC-filter är en liten anordning som förs in i den nedre hålvenen, en stor ven som transporterar blod från underkroppen till hjärtat.
- Filtret fångar upp eventuella blodproppar som kan ta sig från benen eller bäckenet till lungorna, vilket hindrar dem från att nå lungorna.
- IVC-filter används vanligtvis när antikoagulantia är ineffektiva eller kontraindicerade.
4. Kirurgisk embolektomi:
- I sällsynta fall kan kirurgisk ingrepp vara nödvändig om PE orsakar allvarliga symtom eller om andra behandlingar har misslyckats.
– Embolektomi innebär att man kirurgiskt tar bort blodproppen från lungan.
5. Understödjande vård:
- Syrgasbehandling kan ges för att förbättra syrenivåerna om andningen påverkas.
- Smärtbehandling och övervakning av blodtryck och hjärtfrekvens är väsentliga aspekter av stödjande vård.
- Långvarig immobilisering bör undvikas för att förhindra djup ventrombos (DVT), en riskfaktor för PE.
Den specifika behandlingsplanen för en blodpropp i lungan beror på olika faktorer, inklusive storleken, platsen och svårighetsgraden av blodpropp, såväl som de underliggande medicinska tillstånden och individens allmänna hälsa. Behandling bör inledas omedelbart för att förhindra allvarliga komplikationer och förbättra resultaten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online