Vita blodkroppar är en viktig komponent i kroppens immunsystem, ansvariga för att försvara sig mot infektioner, främmande ämnen och skadade celler. De cirkulerar genom blodomloppet i kärlen och patrullerar ständigt efter potentiella hot. Men när dessa hot upptäcks i vävnaderna har vita blodkroppar förmågan att migrera ut ur kärlen och direkt komma in i de drabbade vävnaderna för att skapa ett immunsvar.
Extravasation initieras när kemiska signaler, såsom inflammatoriska mediatorer eller kemokiner, frigörs från platsen för infektion eller inflammation. Dessa signaler skapar en koncentrationsgradient som lockar vita blodkroppar till det drabbade området.
Processen för extravasation innefattar flera steg:
1. Marginering: Vita blodkroppar saktar ner och rullar längs insidan av blodkärlet (endotelet).
2. vidhäftning: Selectiner och integriner på ytan av vita blodkroppar binder till specifika molekyler (ligander) på endotelcellerna, vilket gör att de vita blodkropparna fäster ordentligt i kärlväggen.
3. Transmigration: De vita blodkropparna kläms mellan endotelcellerna och det underliggande basalmembranet, trycker undan endotelcellerna och skapar tillfälliga luckor i kärlväggen.
4. Kemotaxi: Väl i vävnaden följer vita blodkroppar de kemiska gradienterna som skapas av de inflammatoriska mediatorerna, en process som kallas kemotaxi, som leder dem mot platsen för infektion eller skada.
Vita blodkroppar som har extravaserat in i vävnader kan utföra sina olika immunfunktioner, inklusive fagocytos (uppslukar och förstör patogener), frisätter antimikrobiella ämnen och aktiverar andra immunceller för att skapa ett koordinerat svar.
De vita blodkropparnas förmåga att lämna kärlen och komma in i vävnader är avgörande för kroppens försvar mot infektion och upprätthållandet av vävnadshomeostas. Det tillåter immunsystemet att nå och eliminera hot direkt i de drabbade områdena.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online