Omedelbara reaktioner:
- Hemolys: De transfunderade blodkropparna kanske inte är kompatibla med mottagarens blodgrupp, vilket leder till en process som kallas hemolys. Detta inträffar när mottagarens immunsystem attackerar och förstör de transfunderade röda blodkropparna. Förstörelsen av röda blodkroppar frigör hemoglobin, vilket kan skada njurarna och orsaka njursvikt.
- Anafylaxi: I vissa fall kan inkompatibla blodtransfusioner utlösa en omedelbar och allvarlig allergisk reaktion som kallas anafylaxi. Symtomen kan vara andningssvårigheter, svullnad i ansikte och hals, nässelfeber och ett snabbt blodtrycksfall. Denna reaktion kan vara livshotande och kräver omedelbar läkarvård.
Försenade reaktioner:
- Försenade hemolytiska reaktioner: I vissa fall kan en transfusionsreaktion inträffa flera dagar eller till och med veckor efter transfusionen. Detta är känt som en fördröjd hemolytisk reaktion och kan vara utmanande att diagnostisera. Det händer när mottagarens immunförsvar långsamt förstör de transfunderade röda blodkropparna.
- Graft-versus-Host Disease (GVHD): Detta är en sällsynt men potentiellt allvarlig komplikation som kan uppstå efter att ha fått blodtransfusioner från en givare med ett annat immunsystem. Vid GVHD attackerar och skadar de transfunderade vita blodkropparna (lymfocyterna) mottagarens vävnader och organ, vilket leder till olika hälsoproblem.
Symtom på en transfusionsreaktion kan variera beroende på reaktionens svårighetsgrad och kan inkludera:
- Feber
- Frossa
- Illamående
- Kräkningar
- Andnöd
- Bröstsmärtor
- Ryggont
- Förvirring
- Minskad urinproduktion
- Missfärgad urin (röd eller brun)
Förebyggande:
För att minimera risken för transfusionsreaktioner vidtas stränga åtgärder på sjukhus och blodbanker för att säkerställa korrekt blodtypning och kompatibilitetstester innan transfusioner utförs. Dessa åtgärder inkluderar:
- Blodtypning: Innan en transfusion testas mottagarens blod för att fastställa deras blodgrupp och Rh-faktor.
- Krossmatchning: Mottagarens blod blandas med ett prov av donatorblod för att kontrollera kompatibiliteten. Om blodkropparna inte reagerar negativt på varandra kan transfusionen fortsätta.
- Patientidentifikation: Noggranna patientidentifieringsprocedurer följs för att säkerställa att rätt patient får den avsedda blodtransfusionen.
Trots dessa försiktighetsåtgärder kan transfusionsreaktioner fortfarande uppstå i sällsynta fall. Därför är det viktigt för sjukvårdspersonal att noggrant övervaka patienter under och efter blodtransfusioner för att identifiera eventuella tecken på biverkningar och ge snabb behandling vid behov.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online