Vad är trombolytisk terapi?

Trombolytisk terapi, även känd som clot-busting therapy eller fibrinolytisk terapi, är en medicinsk behandling som syftar till att lösa upp blodproppar (tromber) som blockerar blodflödet i ett blodkärl. Det involverar användning av mediciner som kallas trombolytiska medel eller fibrinolytiska medel. Dessa mediciner fungerar genom att bryta ner fibrintrådarna som håller ihop koaglet, vilket gör att koageln löses upp och återställer blodflödet.

Trombolytisk terapi används främst för att behandla akut ischemisk stroke, ett tillstånd där en blodpropp blockerar en artär i hjärnan, vilket leder till avbrott i blodtillförseln och potentiella hjärnskador. Det kan också användas för att behandla hjärtinfarkter orsakade av blodproppar i kranskärlen, djup ventrombos (DVT) och lungemboli (PE).

De mest använda trombolytiska medlen inkluderar:

1. Vävnadsplasminogenaktivator (tPA):tPA är det mest använda trombolytiska medlet. Det fungerar genom att omvandla plasminogen, ett inaktivt protein som finns i blodet, till plasmin, som är ett aktivt enzym som bryter ner fibrin.

2. Urokinas:Urokinas är ett annat trombolytiskt medel som härrör från mänskliga njurceller. Det fungerar genom att direkt aktivera plasminogen för att bilda plasmin.

3. Streptokinas:Streptokinas är ett trombolytiskt medel som härrör från bakterier. Det fungerar genom att aktivera en kaskad av reaktioner som i slutändan leder till omvandlingen av plasminogen till plasmin.

Trombolytisk terapi administreras vanligtvis intravenöst (IV) direkt in i blodomloppet. När det har infunderats cirkulerar det trombolytiska medlet genom hela kroppen och når platsen för koagel. Den tid som krävs för att koageln ska lösas upp kan variera från minuter till timmar.

Det är dock viktigt att notera att trombolytisk behandling inte är utan risker. Det kan leda till allvarliga komplikationer, inklusive blödning, särskilt i hjärnan, och en ökad risk för stroke. Därför är det avgörande att trombolytisk behandling ges under noggrann medicinsk övervakning och endast när de potentiella fördelarna överväger riskerna.