1. Soma (cellkropp):Cellkroppen, eller soma, är huvuddelen av neuronen där kärnan och andra väsentliga organeller finns. Stimulering kan appliceras direkt på soma, vilket påverkar cellens totala aktivitet.
2. Dendriter:Dendriter är grenade förlängningar som sticker ut från soma. De tar emot signaler från andra neuroner via synapser. Stimulerande dendriter kan modulera insignalen som tas emot av neuronen och påverka dess avfyrningsmönster.
3. Axon Hillock:Axon Hillock är en specialiserad region av neuronen där axonet har sitt ursprung. Den fungerar som en kritisk integrationsplats för elektriska signaler. Stimulering vid axonkullen kan utlösa generering av aktionspotential och efterföljande utbredning längs axonet.
4. Axon:Axonet är ett långt, smalt utsprång som överför elektriska signaler bort från cellkroppen till andra nervceller, muskler eller körtlar. Att stimulera axonet direkt kan få aktionspotentialer att färdas i önskad riktning, vilket på konstgjord väg aktiverar nedströms mål.
5. Synapser:Synapser är knutpunkter där neuroner kommunicerar med varandra. Stimulering kan appliceras vid synapser för att förbättra eller hämma synaptisk överföring. Till exempel verkar vissa droger eller toxiner genom att förändra dynamiken i signalsubstansens frisättning eller mottagning vid synapser, och därigenom påverka neural kommunikation.
6. Ranviers noder:I myeliniserade neuroner finns det omyeliniserade luckor längs axonet som kallas Ranviers noder. Stimulering vid Ranviers noder kan underlätta saltande ledning, vilket ökar hastigheten och effektiviteten av aktionspotentialens utbredning.
Den specifika platsen för stimulering beror på de önskade effekterna och de experimentella eller terapeutiska målen. Elektrisk stimulering, kemiska medel, ljuskänsliga molekyler eller magnetfält kan användas som stimuleringsmetoder, var och en riktar sig mot specifika platser eller egenskaper hos neuroner.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online