Flera faktorer är involverade i att stimulera urinering:
Stretchreceptorer i urinblåsan: Blåsväggen innehåller sträckreceptorer som kallas urotelceller eller sträckreceptorer. När urinblåsan fylls med urin känner dessa receptorer av det ökande trycket och skickar signaler till ryggmärgen.
Pontine Miktionscenter: Signalerna från sträckreceptorerna överförs till pontinmiktionscentret i hjärnstammen. Detta center integrerar sensorisk information och koordinerar miktionsreflexen.
Spinalreflexer: Det pontinala mictionscentret utlöser ryggradsreflexer som involverar sammandragning av blåsmuskeln (detrusormuskeln) och avslappning av urethral sfinktermusklerna (inre och yttre sfinkter).
Frivillig kontroll: Medan miktion i första hand är en ofrivillig reflex, utövar hjärnan, särskilt hjärnbarken, frivillig kontroll över processen. Individer kan medvetet undertrycka eller initiera miktion i viss utsträckning genom att åsidosätta eller underlätta reflexen.
Andra faktorer: Vissa fysiologiska tillstånd eller yttre stimuli kan också påverka urinering:
- Utvidgning av ändtarmen: Rektum, som ligger intill blåsan, kan också stimulera miktionsreflexen när den är utspänd eller full.
- Kalla temperaturer: Exponering för kalla temperaturer eller nedsänkning i vatten kan utlösa miktionsreflexen.
- Känslomässiga faktorer: Ångest, stress eller vissa känslor kan påverka miktion, vilket leder till ökad frekvens eller brådska.
- Vissa mediciner: Vissa mediciner, såsom diuretika, kan öka urinproduktionen och stimulera miktion.
- Neurologiska tillstånd: Neurologiska störningar eller skador som påverkar ryggmärgen eller hjärnan kan störa den normala miktionsreflexen, vilket leder till inkontinens eller urinretention.
Vanligtvis uppstår miktion när urinblåsan når en kapacitet på cirka 250-400 ml. Det finns dock individuella variationer, och vissa människor kan uppleva ett behov av att kissa tidigare eller kan hålla kvar urinen under längre perioder utan obehag.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online