Vilken tråd används vid operation?

Suturer som används i kirurgiska ingrepp är vanligtvis gjorda av en mängd olika syntetiska eller naturliga material som:

1. Syntetmaterial:

a. Nylon (polyamid) :Känd för sin styrka, flexibilitet och motståndskraft mot infektion. Används vanligtvis vid allmänna operationer och hudförslutning.

b. Polypropen: En icke-absorberbar sutur som är stark, inert och mindre sannolikt att orsaka vävnadsreaktioner än andra material. Används ofta vid operationer där permanent eller långvarigt sårstöd krävs.

c. Polyester: En annan icke-absorberbar sutur med hög hållfasthet. Den är resistent mot enzymatisk nedbrytning, vilket gör den lämplig för långvarig stängning av sår.

2. Naturmaterial:

a. Silke: En naturlig sutur som härrör från filamenten som produceras av silkesmaskar. Även om de är starka, används inte sidensuturer i operationer idag på grund av deras högre potential för att orsaka vävnadsreaktioner och attrahera bakterier.

b. Bomull: Används inte lika ofta som andra material på grund av dess tendens att absorbera vätskor och ge mindre jämn styrka.

3. Absorberbara material:

a. Polydioxanon (PDS) :Ett syntetiskt material som gradvis absorberas av kroppen över tid. Det används ofta vid operationer där minimal ärrbildning och sårstyrka önskas.

b. Poliglecaprone 25 (monocryl) :I likhet med PDS är Monocryl ett absorberbart syntetiskt material som används för olika kirurgiska ingrepp.

c. Polyglykolsyra (PGA) :En absorberbar syntetisk sutur som vanligtvis används vid reparation av mjukvävnader och gastrointestinala operationer.

Valet av sutur beror på flera faktorer som platsen för operationen, arten av den vävnad som repareras och den önskade absorptionshastigheten eller sårläkningen.