Vilka är ölkriterierna?

Beers-kriterierna är en uppsättning mediciner som inte rekommenderas för äldre vuxna på grund av deras potential att orsaka negativa biverkningar. Beers-kriterierna har antagits allmänt av vårdgivare och anses vara guldstandarden för att säkerställa säker användning av receptbelagda läkemedel hos äldre människor.

Kriterierna utvecklades först av Dr. Mark H. Beers 1991 och har uppdaterats flera gånger sedan dess. De är baserade på en omfattande genomgång av de vetenskapliga bevisen om läkemedels effektivitet och säkerhet i den äldre vuxna befolkningen.

Beers kriterier kategoriserar mediciner i två kategorier:

1. Potentiellt olämpliga mediciner (PIM)

PIM är läkemedel som bör undvikas hos äldre vuxna på grund av deras höga risk att orsaka negativa biverkningar. Exempel inkluderar:

- Sederande antihistaminer (t.ex. Benadryl)

- Antikolinergika (t.ex. Levsin, Detrol)

- Bensodiazepiner (t.ex. Valium)

- Digoxin

2. Potentiellt lämpliga mediciner med extra övervakning

Det här är läkemedel som kan användas av äldre vuxna, men de kräver nära övervakning för att garantera säkerheten och undvika potentiella biverkningar. Exempel inkluderar:

- ACE-hämmare

- NSAID (t.ex. Ibuprofen, Naproxen)

- Diabetesläkemedel

- Opioida smärtstillande medel (t.ex. Hydrocodone, Oxycodone)

Beers-kriterierna är inte avsedda att användas som en stel uppsättning regler, utan snarare som ett verktyg för att hjälpa vårdgivare att fatta beslut om vilka mediciner som är mest lämpliga för äldre vuxna. Beslutet att använda en medicin som ingår i Beers-kriterierna kommer alltid att bero på

individuella patientens omständigheter.