Vilka är felkällorna vid mätning av hjärtfrekvens genom palpation?

Att palpera handleden eller nacken för att mäta hjärtfrekvensen är en bekväm och vanligt förekommande metod men det kräver övning och rätt teknik för att få exakta resultat. Några felkällor som kan påverka mätningens noggrannhet inkluderar:

Tryck applicerat under palpation :Att applicera för mycket tryck på den radiella artären eller halspulsådern kan förändra pulsfrekvensen. Att trycka för hårt kan skapa en artificiell bromsning av pulsen, medan för lite tryck kan göra det svårt att känna pulsen exakt.

Oregelbundna hjärtrytmer :Om en person har en oregelbunden hjärtrytm (arytmi), såsom förmaksflimmer, kan det vara mer utmanande att noggrant mäta hjärtfrekvensen genom palpation. Detta beror på att intervallet mellan hjärtslag kan vara inkonsekvent, vilket gör det svårt att räkna pulsen exakt.

Plats för palpation :Att palpera pulsen på olika ställen, såsom handleden (radialartären) eller halsen (carotisartären), kan ge något olika resultat. Pulsen kan variera något mellan dessa platser, så det är viktigt att vara konsekvent i var du gör mätningen.

Pulsunderskott :Ett pulsunderskott uppstår när hjärtfrekvensen som räknas vid handleden är lägre än hjärtfrekvensen som räknas vid hjärtat med hjälp av ett stetoskop. Denna skillnad kan bero på svaga eller inkonsekventa pulser i de perifera artärerna, vilket gör att vissa hjärtslag inte är påtagliga vid handleden. Detta kan leda till en underskattning av den faktiska hjärtfrekvensen.

Externa faktorer :Tillstånd som stress, ångest, träning, feber och vissa mediciner kan få hjärtfrekvensen att fluktuera, vilket påverkar palpationens noggrannhet.

Variationer i blodtryck :Högt eller lågt blodtryck kan potentiellt påverka pulsens intensitet och klarhet, vilket gör det svårare att exakt urskilja hjärtfrekvensen.

Dessutom kan individuella variationer i blodkärlens anatomi och kompetensnivån hos den person som utför palpationen bidra till potentiella felaktigheter. För att minimera fel, rekommenderas det att använda en välkalibrerad elektronisk enhet som en pulsoximeter eller ett stetoskop (auskultationsmetod) i fall där exakta hjärtfrekvensmätningar är kritiska eller när det finns betydande oregelbundenheter i hjärtslag.