Hur ställer man diagnosen vattkoppor?

Att diagnostisera vattkoppor innebär en kombination av fysisk undersökning och medicinsk historia. Här är de steg som vanligtvis tas av sjukvårdspersonal för att diagnostisera vattkoppor (varicella-zoster-virusinfektion):

1. Medicinhistorisk granskning:

- Vårdgivaren kommer att fråga om patientens symtom, inklusive feber, huvudvärk och utseendet på utslagen.

- De kommer också att fråga om nyligen exponering för någon med vattkoppor eller bältros (herpes zoster).

2. Fysisk undersökning:

– Vårdgivaren kommer att undersöka patientens hud för att bedöma utslagen.

- Utslag av vattkoppor börjar vanligtvis på bålen och sprider sig sedan till ansiktet, hårbotten, extremiteterna och även inuti munnen.

- Utslagen består av små, kliande, vätskefyllda blåsor (vesiklar) som bryter upp och skorpar över.

3. Laboratorietester:

– I vissa fall kan laboratorietester behövas för att bekräfta diagnosen. Dessa kan inkludera:

- Varicella-zoster virus (VZV) serologi: Detta blodprov kontrollerar förekomsten av antikroppar mot VZV, vilket indikerar en aktuell eller tidigare infektion.

- VZV-polymeraskedjereaktion (PCR)-test: Detta molekylära test detekterar VZV-DNA i hudskador, vilket ger en definitiv bekräftelse på infektionen.

4. Differentialdiagnos:

- Vårdgivaren kan överväga andra tillstånd med liknande symtom, såsom mässling, röda hund, hand-, fot- och klövsjuka, eller allergiska reaktioner, för att utesluta alternativa orsaker.

5. Uteslutning av andra villkor:

- Vissa andra medicinska tillstånd, såsom eksem eller impetigo, kan efterlikna utseendet och symtomen på vattkoppor. Vårdgivaren kan beställa ytterligare tester som hudprover för att utesluta bakteriella infektioner.

6. Dokumentation och råd:

- När en diagnos av vattkoppor har fastställts kommer vårdgivaren att dokumentera fynden och ge behandlingsrekommendationer, inklusive stödjande åtgärder som vila, hydrering och mediciner för symtomlindring.

7. Kontaktspårning:

- Eftersom vattkoppor är mycket smittsamt kan vårdgivaren rekommendera kontaktspårning för att identifiera och övervaka nära kontakter med den infekterade individen för att förhindra ytterligare spridning av infektionen.

Det är viktigt att konsultera en sjukvårdspersonal för en korrekt diagnos och korrekt hantering av vattkoppor, särskilt för personer med försvagat immunförsvar eller de som löper högre risk för komplikationer.