Exon 19-borttagningar: Dessa är de vanligaste EGFR-mutationerna vid lungcancer. De involverar deletion av en liten del av EGFR-genen i exon 19, vilket leder till produktion av ett trunkerat EGFR-protein som är konstitutivt aktivt.
L858R-punktmutation: Detta är en annan vanlig EGFR-mutation, som förekommer i exon 21 av EGFR-genen. Det involverar en enda nukleotidförändring som resulterar i att leucin ersätts med arginin vid position 858 i EGFR-proteinet. Denna mutation leder också till konstitutiv aktivering av EGFR.
T790M Point Mutation: T790M-mutationen sker i exon 20 av EGFR-genen och förvärvas ofta som en resistensmekanism mot första generationens EGFR-tyrosinkinashämmare (TKI) såsom gefitinib (Iressa) eller erlotinib (Tarceva). Det leder till en treonin-till-metionin-substitution vid position 790 av EGFR-proteinet, vilket minskar bindningsaffiniteten för TKI till EGFR och tillåter cancercellerna att kringgå hämningen.
Andra Exon 20-insättningar: Förutom T790M-mutationen finns det andra mindre vanliga exon 20-insättningar som också kan ge resistens mot EGFR TKI. Dessa insättningar involverar typiskt införandet av en eller flera aminosyror i EGFR-proteinet, vilket leder till konformationsförändringar som påverkar TKI-bindning.
Exon 21 L861Q punktmutation: Denna mutation är mindre vanlig än exon 19-deletioner eller L858R-punktmutationer, men den kan också leda till EGFR-aktivering och utveckling av lungcancer. Det involverar en enda nukleotidförändring som resulterar i att leucin ersätts med glutamin vid position 861 i EGFR-proteinet.
Det är viktigt att notera att förekomsten av specifika EGFR-mutationer kan ha konsekvenser för behandlingsbeslut vid lungcancer, eftersom riktade terapier kända som EGFR TKIs är tillgängliga för att hämma aktiviteten av muterad EGFR och potentiellt sakta ner tumörtillväxt. Typen av EGFR-mutation kan också påverka valet av specifik TKI och sannolikheten för att utveckla resistens mot behandling över tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online