1. Anamnese och symtom :Din läkare kommer att fråga om dina symtom, inklusive platsen och svårighetsgraden av smärtan, varaktigheten av attackerna och eventuell feber eller frossa. De kan också fråga om din kost, livsstil och familjehistoria av gikt.
2. Lysundersökning :Läkaren kommer visuellt att inspektera den drabbade leden för tecken på inflammation, svullnad, rodnad och ömhet. De kan också kontrollera leddeformitet eller begränsad rörelseomfång.
3. Blodprov :Blodprover kan mäta nivåerna av urinsyra i ditt blod. Höga nivåer av urinsyra är förknippade med gikt, men det är viktigt att notera att vissa personer med höga urinsyranivåer kanske inte utvecklar gikt.
4. Joint Fluid Analysis :I vissa fall kan din läkare rekommendera att du drar upp en liten mängd vätska från den drabbade leden med en nål (artrocentes). Denna vätska kan analyseras för närvaron av urinsyrakristaller, vilket bekräftar diagnosen gikt.
5. Bildtester :Röntgen, ultraljud eller magnetisk resonanstomografi (MRT) kan beställas för att utvärdera den drabbade leden. Dessa tester kan avslöja ledskador, benerosion eller närvaron av tophi (knölar av urinsyrakristaller).
Det är avgörande att träffa en sjukvårdspersonal om du upplever plötslig, svår ledvärk och misstänker gikt. Tidig diagnos och korrekt hantering kan bidra till att minska frekvensen och svårighetsgraden av giktattacker och förhindra komplikationer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online