Hur kommer det sig att du kan känna solen när den är så långt borta?

Solen är verkligen väldigt långt borta, på ett avstånd av cirka 93 miljoner miles (150 miljoner kilometer) från jorden. Men det är också ett otroligt stort och kraftfullt föremål, som avger enorma mängder energi i form av elektromagnetisk strålning, vilket inkluderar synligt ljus, ultraviolett (UV) strålning, infraröd (IR) strålning och andra typer av elektromagnetiska vågor.

Denna elektromagnetiska strålning färdas genom rymden i form av fotoner, som är små energipaket. Dessa fotoner kan interagera med objekt på jorden, såsom din hud och ögon, överföra deras energi och få dem att värmas upp eller reagera på andra sätt. När fotonerna från solen når din hud absorberas de av atomerna och molekylerna i din hud, vilket får dem att vibrera snabbare. Denna ökade vibration genererar värme, som du känner som värme.

Mängden värme du känner från solen beror på flera faktorer, inklusive intensiteten av solens strålning, avståndet från solen, tiden på dygnet, väderförhållandena och förekomsten av hinder mellan dig och solen. När solen är direkt ovanför (dvs vid middagstid) är den närmast jorden och dess strålar är mer koncentrerade, så du känner dig varmare. När dagen fortskrider och solen rör sig mot horisonten blir vinkeln med vilken dess strålar träffar jorden mer sned, och energin sprids ut över ett större område, vilket resulterar i mindre intensiv värme. Moln, dammpartiklar och andra atmosfäriska förhållanden kan också blockera eller sprida solens strålning, vilket minskar mängden värme som når jorden.

Sammantaget gör solens otroliga kraft och den ständiga ström av fotoner som den avger att dess värme kan kännas över stora avstånd, även om den är miljontals mil bort.