Nedsatt matstrupsrörlighet: Adrenerga agonister kan ha varierande effekter på esofagusmotiliteten. Även om de kan öka tonen i den nedre esofagussfinktern (LES), kan de också minska amplituden och koordinationen av esofaguskontraktioner. Detta kan potentiellt förvärra GERD-symtom genom att försämra elimineringen av maginnehållet från matstrupen.
Ökad syrasekretion: Adrenerga agonister, särskilt beta-adrenerga agonister, kan stimulera frisättningen av gastrin, ett hormon som främjar magsyrasekretion. Ökad syrasekretion kan förvärra GERD-symtom, såsom halsbränna och sura uppstötningar.
Systemiska biverkningar: Adrenerga agonister kan orsaka en rad systemiska biverkningar, inklusive takykardi, högt blodtryck, arytmier, skakningar, ångest och sömnlöshet. Dessa biverkningar kan vara särskilt oroande hos individer med underliggande kardiovaskulära tillstånd eller ångeststörningar.
Begränsad effektivitet: Kliniska studier har visat att adrenerga agonister inte är lika effektiva som andra mediciner, såsom protonpumpshämmare (PPI), H2-receptorantagonister och prokinetik, för att minska GERD-symtom och förbättra esofagusläkning.
Med tanke på dessa faktorer anses adrenerga agonister i allmänhet inte vara första linjens eller ens andra linjens behandlingar för GERD. Istället används vanligtvis mediciner med bättre effekt och tolerabilitet, såsom PPI, H2-receptorantagonister och prokinetik, för att hantera GERD-symtom.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online