1. Kronisk hepatit B: Behandling rekommenderas generellt för personer med kronisk hepatit B, vilket innebär att de har haft infektionen i mer än sex månader. Kronisk HBV-infektion kan leda till leverskador, cirros och levercancer.
2. HBV DNA-nivåer: Höga nivåer av HBV-DNA i blodet indikerar en hög virusmängd och ökad risk för leverskador. Behandling rekommenderas vanligtvis för personer med ihållande förhöjda HBV-DNA-nivåer.
3. Leverskada: Behandling kan rekommenderas om det finns tecken på leverskada, såsom förhöjda leverenzymer, inflammation eller fibros. Leverskador kan bedömas genom blodprover och leverbiopsier.
4. Levercirros: Behandling rekommenderas starkt för personer med levercirros orsakad av HBV-infektion. Cirros är ett långt framskridet stadium av leverärrbildning som kan leda till leversvikt och komplikationer.
5. Riskfaktorer: Vissa individer löper högre risk att utveckla komplikationer från HBV-infektion och kan prioriteras för behandling. Dessa inkluderar individer med samtidiga infektioner (t.ex. hepatit C eller HIV), de med en familjehistoria av leversjukdom, de som är immunsupprimerade eller de som ägnar sig åt högriskbeteenden (t.ex. intravenös droganvändning eller oskyddat sex).
6. Ålder: Behandling kan vara mer fördelaktigt för yngre individer som har en längre förväntad livslängd för att förhindra långvariga leverkomplikationer.
7. Graviditet: Gravida kvinnor med HBV-infektion kan behöva noggrann övervakning och antiviral behandling för att förhindra överföring av viruset till den nyfödda.
Det är avgörande att rådgöra med en vårdgivare som är specialiserad på leversjukdomar (hepatolog) eller en specialist på infektionssjukdomar för att fastställa det bästa behandlingssättet baserat på individuella omständigheter och bedömningen av olika faktorer. De kan rekommendera de mest lämpliga behandlingsalternativen och övervaka svaret på behandlingen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online