1. Typ av sex:
- Penetrerande sex (vaginalt eller analt) :Risken för överföring är störst vid oskyddat penetrerande sex, där det finns direkt kontakt mellan den smittade personens kroppsvätskor (sperma, vaginalvätskor eller blod) och slemhinnorna hos den oinfekterade partnern.
- Oral eller manuell sex: Risken för överföring genom oral eller manuell sex är relativt låg men inte noll.
2. Viral belastning:
- Ju högre virusmängd (mängden hiv i den smittade personens kropp), desto större är risken för överföring. Viral belastning kan påverkas av faktorer som stadium av HIV-infektion, medicinsk behandling och följsamhet till medicinering.
3. Kondomanvändning:
- Konsekvent och korrekt användning av manliga eller kvinnliga kondomer under varje sexuellt möte kan avsevärt minska risken för HIV-överföring. Kondomer utgör en fysisk barriär mot kroppsvätskor.
4. Pre-exponeringsprofylax (PrEP):
– PrEP är en förebyggande medicin som kan tas av hiv-negativa individer för att minska deras risk att insjukna i hiv. När det tas dagligen är PrEP mycket effektivt för att förhindra HIV-överföring.
5. Post-exponeringsprofylax (PEP):
- PEP är en korttidsmedicinering som kan tas efter potentiell exponering för HIV för att minska risken för infektion. PEP bör påbörjas inom 72 timmar efter potentiell exponering och måste tas i 28 dagar.
6. Andra faktorer:
– Vissa faktorer kan öka risken för HIV-överföring, som att ha andra sexuellt överförbara infektioner (STI), som kan orsaka inflammation och öka genomsläppligheten av slemhinnor.
– Att dela nålar eller andra drogtillbehör kan också öka risken för hiv-överföring.
Det är viktigt att notera att ovanstående faktorer inte är uttömmande, och risken för överföring kan variera från person till person. Regelbundna tester, kondomanvändning och öppen kommunikation med din vårdgivare är avgörande för att minska risken för HIV-överföring.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online