Myasthenia gravis (MG) är en kronisk autoimmun neuromuskulär sjukdom som orsakar svaghet och snabb trötthet i skelettmusklerna, inklusive de muskler som är involverade i andningen. När tillståndet förvärras kan inblandning av andningsmuskler leda till andningssvikt, ett livshotande tillstånd där kroppen inte kan möta sitt syrebehov. I denna situation krävs mekanisk andningshjälp (eller andningsstöd) för att underlätta andningen och upprätthålla tillräckliga syrenivåer.
Ventilationshjälp innebär användning av externa anordningar för att stödja eller ersätta spontan andning. Olika typer av andningsanordningar kan användas, beroende på hur allvarliga andningsproblemen är. Dessa enheter kan inkludera:
1. Icke-invasiv ventilation (NIV):NIV innebär användning av en mask eller nasal gränssnitt för att leverera trycksatt luft till lungorna, vilket stödjer andningen samtidigt som behovet av intubation undviks. Vanliga NIV-enheter inkluderar kontinuerligt positivt luftvägstryck (CPAP) och bilevel positivt luftvägstryck (BiPAP).
2. Invasiv mekanisk ventilation:I svårare fall, där NIV är otillräcklig eller misslyckad, används invasiv mekanisk ventilation. Detta innebär att man för in ett rör (endotrakealtub eller trakeostomirör) i luftstrupen för att direkt leverera andetag. Ventilatorn styr andningen och säkerställer tillräcklig ventilation och gasutbyte.
Ventilationshjälp krävs i första hand vid MG under perioder av akuta andningskriser eller exacerbationer, då svagheten i andningsmusklerna blir kritisk. Tidig upptäckt av andningsbesvär, övervakning av vitala tecken och klok användning av andningsstöd är avgörande för hanteringen av patienter med MG och förebyggande av andningssvikt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online