Vad betyder hjärtpolarisering?

Hjärtpolarisering hänvisar till de elektriska laddningar som finns i hjärtat. Hjärtats elektriska system består av specialiserade celler som kallas nodalceller, som är ansvariga för att generera och leda elektriska impulser i hela hjärtmuskeln. Dessa nodalceller har en negativ laddning på insidan och en positiv laddning på utsidan.

Under ett hjärtslag genereras en elektrisk impuls av den sinoatriala (SA) noden, belägen i höger förmak. Denna impuls färdas sedan genom den atrioventrikulära (AV) noden, som ligger mellan förmaket och ventriklarna, och sedan till bunten av His, som delar sig i vänster och höger grengren. Dessa grenar levererar impulsen till de ventrikulära muskelfibrerna, vilket får dem att dra ihop sig och pumpa blod.

Hjärtats elektriska polarisering är avgörande för den koordinerade sammandragningen av hjärtmuskeln. När SA-noden genererar en impuls depolariseras den, vilket innebär att insidan av cellen blir mindre negativ och mer positiv. Denna förändring i elektrisk potential gör att impulsen sprids till närliggande celler, vilket skapar en våg av depolarisering som går genom hjärtat. När depolariseringsvågen når kammarmuskelfibrerna får den dem att dra ihop sig.

Den elektriska repolariseringen av hjärtat inträffar efter sammandragningsfasen. Under repolarisering återgår de elektriska laddningarna till sitt ursprungliga tillstånd, där insidan av cellerna blir negativ igen och utsidan positiv. Denna process gör att hjärtmuskeln kan slappna av och förbereda sig för nästa sammandragning.

Sammantaget är hjärtpolarisering en grundläggande process som säkerställer korrekt elektrisk ledning och koordinerad sammandragning av hjärtmuskeln, vilket möjliggör effektiv pumpning av blod genom hela kroppen.