Hur behandlas svår hyponatremi?

Behandling av svår hyponatremi beror på den bakomliggande orsaken och symtomens svårighetsgrad. I akuta situationer med allvarliga neurologiska symtom kan akut symtomatisk hyponatremikorrigering vara nödvändig. Men vid kronisk hyponatremi föredras vanligtvis gradvis korrigering för att undvika risker förknippade med snabb korrigering, såsom osmotiskt demyeliniseringssyndrom (ODS). Här är en översikt över behandlingsmetoderna:

Svår symtomatisk hyponatremi:

1. Hyperton koksaltlösning (natriumklorid):

- För patienter med allvarliga neurologiska symtom såsom kramper, förtrubbning eller koma till följd av akut djup hyponatremi, krävs snabb korrigering för att förhindra ytterligare neurologisk skada.

- Intravenös (IV) administrering av hyperton koksaltlösning (3 % natriumklorid) är den föredragna behandlingen.

- Infusionshastigheten och volymen av saltlösning beror på de initiala natriumnivåerna och patientens kliniska presentation.

- Noggrann övervakning av serumnatrium och neurologisk status är avgörande för att undvika överkorrigering.

2. Mannitol:

- I fall där hyperton saltlösning inte är lätt tillgänglig eller är kontraindicerad (t.ex. hos patienter med hjärtsvikt), kan mannitol, ett osmotiskt diuretikum, användas.

– Mannitol drar vatten från det extracellulära utrymmet, inklusive hjärnan, och minskar därigenom hjärnödem.

Kronisk hyponatremi:

1. Vätskebegränsning:

- I fall av kronisk hyponatremi, där tiden tillåter, föredras gradvis korrigering för att förhindra ODS.

- Vätskerestriktion används vanligtvis för att främja natriumretention och öka serumnatriumnivåerna.

– Begränsningen är vanligtvis runt 1000 ml per dag eller mindre, vilket uppmuntrar kroppens naturliga mekanismer för att korrigera obalansen.

- Serumnatrium- och vätskebalansen bör övervakas noggrant under vätskerestriktion.

2. Natriumtillskott:

- Om natriumnivåerna i serum inte förbättras enbart med vätskerestriktion, kan natriumtillskott vara nödvändigt.

- Orala eller enterala natriumtabletter, kapslar eller lösningar kan användas, beroende på patientens tillstånd.

3. Diuretika:

- I vissa fall av kronisk hyponatremi med överdriven vätskeretention, kan diuretika som furosemid användas med försiktighet för att främja vattenutsöndring och öka effektiviteten av natriumtillskott.

4. Kortikosteroider:

- I vissa situationer, såsom binjurebarksvikt eller tillstånd som påverkar vasopressinmetabolismen (t.ex. SIADH), kan kortikosteroider vara nödvändiga för att åtgärda den underliggande orsaken till kronisk hyponatremi.

Det är viktigt att behandlingen av svår hyponatremi är individualiserad utifrån patientens kliniska presentation och bakomliggande orsak. Noggrann övervakning av serumnatrium, vätskestatus och neurologiska symtom är avgörande för att vägleda lämpliga terapeutiska beslut och undvika potentiella komplikationer.