1. Interferens med cellväggssyntes :Antibiotika som penicillin, cefalosporiner och vankomycin verkar genom att hämma syntesen eller skada cellväggen hos bakterier. Cellväggen är en vital struktur som ger bakterier form, styvhet och skydd. Genom att störa dess integritet försvagar dessa antibiotika bakterierna och gör dem mer mottagliga för förstörelse av värdens immunsystem.
2. Störning av proteinsyntes :Antibiotika som tetracyklin, erytromycin och kloramfenikol riktar sig mot bakteriers proteinsyntesmaskineri. De binder till bakteriella ribosomer och stör översättningen av budbärar-RNA (mRNA) till proteiner. Utan essentiella proteiner kan bakterierna inte växa, föröka sig eller producera virulensfaktorer, vilket leder till deras slutliga död.
3. Hämning av nukleinsyrasyntes :Antibiotika som rifampin, ciprofloxacin och metronidazol verkar genom att hämma syntesen av nukleinsyror, såsom DNA och RNA, i bakterieceller. DNA och RNA är avgörande för replikation, transkription och andra cellulära processer. Genom att blockera deras syntes förhindrar dessa antibiotika bakterierna från att föröka sig och spridas.
4. Störning av cellulär metabolism :Vissa antibiotika riktar sig mot metabola vägar som är avgörande för bakteriell överlevnad. Till exempel stör sulfonamider och trimetoprim syntesen av folsyra, en viktig kofaktor för olika metaboliska reaktioner hos bakterier. Genom att hämma folatsyntesen stör dessa antibiotika bakteriell metabolism och tillväxt.
Det är viktigt att notera att även om antibiotika är effektiva för att kontrollera bakteriella infektioner, är de inte effektiva mot virusinfektioner som förkylning eller influensa. Dessutom kan överanvändning eller missbruk av antibiotika leda till utveckling av antibiotikaresistens, där bakterier utvecklar mekanismer för att undvika effekterna av läkemedlen. Därför bör antibiotika endast användas med omtanke när det ordineras av en sjukvårdspersonal.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online