Det fanns inget botemedel mot smittkoppor på 1850-talet. Sjukdomen var mycket smittsam och ofta dödlig. Det enda sättet att förebygga smittkoppor var genom vaccination, som först utvecklades i slutet av 1700-talet. Vaccination var dock inte allmänt tillgänglig på 1850-talet, och många människor var fortfarande ovaccinerade. Som ett resultat av detta fortsatte smittkoppor att vara ett stort folkhälsoproblem under 1800-talet.