Vilket laboratorietest togs för att diagnostisera en infektion?

Laboratorietester spelar en avgörande roll för att diagnostisera en infektion genom att analysera olika prover, såsom blod, urin eller vävnad, för att identifiera förekomsten och typen av smittämne. Här är några vanliga laboratorietester som används för att diagnostisera infektioner:

1. Fullständigt blodvärde (CBC):

- En CBC mäter nivåerna av olika blodkroppar, inklusive röda blodkroppar, vita blodkroppar (WBC) och blodplättar. Infektioner orsakar ofta förändringar i antalet vita blodkroppar, såsom en ökning av det totala antalet vita blodkroppar eller förändringar i specifika typer av vita blodkroppar (neutrofiler, lymfocyter, etc.).

2. Differentiellt antal WBC:

- Det här testet ger en detaljerad analys av olika typer av vita blodkroppar, vilket hjälper till att identifiera specifika mönster associerade med vissa infektioner. Till exempel kan ett högt antal neutrofiler indikera en bakteriell infektion, medan en ökning av lymfocyter kan tyda på en virusinfektion.

3. Blodkultur:

– Blododling innebär att man tar ett blodprov och inkuberar det i speciella odlingsmedier för att bakterier eller svampar ska kunna växa. Positiva blodkulturer kan identifiera den specifika mikroorganismen som orsakar infektionen.

4. Urinkultur:

– En urinodling utförs för att upptäcka och identifiera bakterier eller svampar som finns i urinen. Det används ofta för att diagnostisera urinvägsinfektioner (UVI).

5. Sputumkultur:

- Sputumkultur analyserar ett prov av upphostat slem från lungorna för att identifiera luftvägsinfektioner, som lunginflammation eller bronkit.

6. Halskultur:

- En svalgodling görs genom att svabba baksidan av svalget för att upptäcka bakterier, såsom Streptococcus pyogenes (strep hals) eller Neisseria gonorrhea (gonorré).

7. Pallkultur:

- En avföringskultur hjälper till att identifiera bakterier eller parasiter i avföringen, vilket hjälper till att diagnostisera gastrointestinala infektioner, inklusive matförgiftning och dysenteri.

8. Sårkultur:

– Vid infekterade sår tas ett prov från sårstället för att odla och identifiera den orsakande mikroorganismen.

9. Serologiska tester:

- Serologiska tester mäter förekomsten av antikroppar som produceras av immunsystemet som svar på en infektion. Dessa tester inkluderar enzymkopplad immunosorbentanalys (ELISA) och immunfluorescensanalys (IFA) för att detektera specifika antikroppar mot särskilda patogener.

10. Direkt antigendetektionstester:

- Antigendetektionstester identifierar direkt närvaron av antigener, som är molekyler som är associerade med specifika patogener. Snabba antigentester används ofta för att diagnostisera infektioner som influensa, respiratoriskt syncytialvirus (RSV) och COVID-19.

11. Nukleinsyraamplifieringstest (NAAT):

- NAATs, såsom polymeraskedjereaktion (PCR), amplifierar och detekterar nukleinsyror (DNA eller RNA) från smittämnen, vilket möjliggör mycket känslig och specifik detektion av patogener. NAAT används ofta för att diagnostisera virusinfektioner, inklusive HIV, hepatit och COVID-19.

De specifika laboratorietester som rekommenderas för att diagnostisera en infektion beror på typen och den misstänkta källan till infektionen, patientens symtom och vårdgivarens kliniska bedömning.