Loppor och gnagare :
- Vilda gnagare, särskilt svarta råttor (Rattus rattus), fungerade som den primära reservoaren för Yersinia pestis-bakterien.
– När de väl smittats skulle dessa gnagare utveckla symtom och dö.
– Loppor som livnär sig på infekterade gnagare skulle bära på bakterierna och skulle potentiellt kunna överföra dem till andra gnagare eller människor.
Sändning från människa till människa :
- Medan loppbett var det huvudsakliga överföringssättet, skedde också överföring från människa till människa genom kontakt med infekterade kroppsvätskor, som blod, pus eller saliv.
– Under pandemins topp bidrog trångboddhet och dålig hygien i medeltida städer till den snabba spridningen av sjukdomen bland människor.
Spridda genom handel och resor :
– Böldpesten spred sig snabbt på grund av tidens omfattande handelsnätverk och resvägar.
– Loppangripna råttor hittades ofta på fartyg och i husvagnar, vilket förde in sjukdomen till nya områden.
– Städer och städer längs stora handelsvägar blev hotspots för pesten.
Brist på medicinsk kunskap och behandlingar :
– Det rådde en bristande förståelse för orsaken till och överföringen av sjukdomen under medeltiden.
– Det fanns begränsade medicinska behandlingar och ineffektiva botemedel, vilket ledde till höga dödsfall.
Inverkan av digerdöden :
- Böldpesten orsakade uppskattningsvis 75-200 miljoner dödsfall under 1300-talet, och decimerade befolkningen i Europa, Asien och Nordafrika.
- Det medförde betydande sociala, ekonomiska och kulturella förändringar i de drabbade regionerna, som formade historiens gång.
Senare utbrott och kontrollåtgärder :
- Efterföljande utbrott av böldpesten inträffade under århundradena som följde, med den sista stora pandemin som inträffade på 1800-talet.
– Framsteg inom medicinsk kunskap, sanitet och folkhälsoåtgärder, såsom karantän och vektorkontroll, hjälpte till att begränsa spridningen av sjukdomen vid senare utbrott.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online